Blogg

EN BLOGG OM SEXUELL EXPLOATERING AV BARN

av ECPAT Sverige

Arkiv

Reseblogg: den kambodjanska befolkningens verklighet är vår mardröm

Tidigare i år besökte ECPATs programchef Maria Schillaci Kambodja tillsammans med polisens nationella operativa avdelning, NOA, Länsstyrelsen Stockholm och Childhood för att lyfta frågor kring sexuell exploatering av barn och hitta vägar för starkare samarbete. Fokus var övergrepp mot barn på nätet, svenska förövare som förgriper sig på barn utomlands och barnhemsturism: att förövare söker sig till barnhem i syfte att utnyttja ett barn sexuellt. 

Lek med tanken att Sverige är en nyckeldestination för utländska förövare som åker hit för att begå sexuella övergrepp på svenska barn. De besöker dagis och skola, lånar ett barn i en timme eller två.

Lägger du till fattigdom och korruption så får du den kambodjanska befolkningens verklighet.

Den sexuella exploateringen av barn i Kambodja 

I Kambodja har handeln med barn som tidigare skedde på öppen gata nu förflyttats in i det dolda. Idag söker sig många förövare till barnhem för att hitta barn att förgripa sig på. Idag bor omkring 50 000 kambodjanska barn på barnhem, men bara 20% av dem uppskattas vara föräldralösa. De övriga fall har familjen övertygats om att lämna barnen för att de ska få en bättre framtid. Istället exploateras många barn sexuellt, det går att boka ett enskilt barn per timme, eller dag. 

Något som kallas "community-based grooming" är också vanligt. Det innebär att förövaren flyttar ut på landsbygden, etablerar kontakt med en familj och erbjuder dem hjälp, främst genom ekonomiskt bistånd. Det kan handla om mat, kläder och resor. Ju starkare beroendet är desto mindre är risken för förövaren att föräldrar eller barn kontaktar polisen. Idag är det kambodjanska samhället infiltrerat av denna stegvisa process som kallas grooming. 

Jag får information om att en amerikansk medborgare som tidigare dömts för sexualbrott mot barn i USA, öppnat ett barnhem i Kambodja. Han tog sedan dit en grupp förövare han lärt känna i fängelset som också dömts för samma brott. Snart arbetar allesammans på detta barnhem. 

Organisationen APLE består av människor som räddar liv

På plats i Kambodja möter jag organisationen APLE, Action Pour Les Enfants, som precis som ECPAT driver en hotline dit allmänheten kan anmäla misstänkt barnsexhandel, men som också aktivt tar barn ur pågående övergreppssituationer. APLE verkar på hemlig plats, bakom höga murar med taggtråd och de tvingas ständigt flytta sina lokaler på grund av hotbilden mot sin personal. Arbetar du med att rädda barn från denna hänsynslösa brottsliget lever du farligt, trots det fortsätter personalen den hårda och svåra kampen mot inhemska och tillresta förövare som utnyttjar barn sexuellt. 

Jag får höra berättelser om tillslag på så kallade guest houses. Om flickan på sängen, om den västerländska mannen. Nakna. Om flickans livrädda blick. Om hur APLE ger exploaterade barn kläder att ha på sig inför polisförhör. Om hur de jobbar med att öka barnrättsperspektivet i hela rättsprocessen.

APLE letar efter förövare varje dag på flera orter i Kambodja. De talar med barn och vittnen, försöker få fram namn och nationalitet på förövare och ber hemländerna att snabbt ta fram information så att de vet om personer tidigare har misstänkts eller straffats för liknande brott. APLE har i samarbete med kambodjansk polis bidragit till ett stort antal fällande domar.

Trots det krävs det i Kambodja mycket för fällande dom, förövaren måste i stort sett tas på bar gärning. I ett fattigt land som Kambodja gör hög korruption och ett svagt rättsväsende det extra svårt att komma åt förövare som utnyttjar barn sexuellt.

En stark röst för barnets rättigheter behövs 

Bilden jag får av barns situation i Kambodja är mörk. Jag får höra om små barn med gonorré. Det tog ett tag innan vuxna på plats förstod vad det handlade om. De letade, utan resultat, efter svar bland vanliga barnsjukdomar. Detta är ingen vanlig barnsjukdom, det är en könssjukdom som smittar genom sexuella övergrepp. Just där och då vill jag gråta. 

Sverige och svenska utposter i världen gör ett bra och viktigt arbete för att stärka barnets rättigheter. Men Sverige måste bli bättre. Vi måste ta ansvar för svenska förövare som reser utomlands i syfte att exploatera barn sexuellt. Vi är ett föregångsland i världen när det kommer till våld mot barn och vi måste vara generösa och dela med oss av vår kunskap för att barnets rättigheter också ska stärkas i länder där ingen bevakar deras rättigheter. Det borde finnas en barnrättsbevakare kopplad till våra ambassader runt om i världen: en person med spetskompetens inom barnets rättigheter och barnsexhandel som förser ambassaderna med ofiltrerad information om barnets situation i landet. Någon som kan vara en stark röst för barnets rätt att inte exploateras i sexhandel efterlevs. Detta har jag och ECPAT tagit vidare efter min resa till Kambodja och Christina Örnebjär (L) skrev i höstas en motion om införandet av barnrättsbevakare, vilket riksdagen tillkännagett för regeringen. 

Läs också:

RESEBLOGG: SVENSKA FÖRÖVARE VANLIGA NÄR NÄTHANDELN MED BARN VÄXER SIG STARKARE I KAMBODJA OCH FILIPPINERNA
Debatt: Sätt stopp – svenskar köper barn utomlands
BARN SOM HANDELSVARA, DEL 1: WHY DON'T YOU BUY ME?
BARN SOM HANDELSVARA, DEL 2: POCKETS ARE DEEP AND CARS ARE SHINY
BARN SOM HANDELSVARA, DEL 3: SVENSKA AMBASSADER I VÄRLDEN BEHÖVER TA SITT ANSVAR FÖR BARNETS RÄTT!
#KAMBODJA #RESANDE FÖRÖVARE #BARNHEMSTURISM #MARIA SCHILLACI #APLE #BARNRÄTTSBEVAKARE
0
Kategorier: Sexuell exploatering av barn Sexuell exploatering av barn inom resor och turism

Debatt: Polisen måste få utreda alla sexualbrott mot barn


Debattartikel av ECPATs generalsekreterare Anders L. Pettersson i ETC

Sverige kan inte ha ett regelverk som innebär att vi inte kan ingripa när vi känner till att barn utsätts för sexuella övergrepp. I veckans debatt skriver ECPAT om att reglerna för datalagring behöver justeras för att polisen ska kunna utreda sexualbrott mot barn.

Att hitta ett barn som utsätts för sexuella övergrepp och stoppa den situationen är en av samhällets viktigaste uppgifter. Utredningar av övergreppsmaterial, eller barnpornografi som det missvisande heter i lagen, kan leda polisen till förövare och utsatta barn. I princip varje utredning av ett sådant brott inleds med en spårning av en ip-adress.

I en studie från februari i år om barnpornografibrottet, som skrevs på uppdrag av ECPAT, konstaterades att i 48 procent av de genomgångna domarna hade den som dömdes för barnpornografibrott också begått andra sexualbrott mot barn. Det är med andra ord av största vikt att polisen kan spåra dessa gärningspersoner.

Efter en dom i EU-domstolen förra året om den svenska datalagringsregleringen har polisen dock svårt att spåra gärningspersoner på internet eftersom många operatörer inte längre sparar den data som behövs för att utreda bland annat sexualbrott mot barn. Regeringen tillsatte i våras en utredning för att anpassa svensk lag till EU-domen och resultatet lämnades över till regeringen den 11 oktober.

Veckan innan utredningen kom kampanjade ECPAT under hashtagen #backabarnen, för att öka kännedomen om hur viktigt det är att polisen får möjlighet att hitta såväl förövare som utsatta barn.

Vi ville reda ut en rad missförstånd kring datalagringen, som till exempel att det är en massövervakning där polisen läser medborgarnas e-mail eller kontrollerar vilka webbsidor de surfar på. Inte minst ville vi lyfta frågan om integritet, och hur viktig den är i dagens digitaliserade samhälle. Integriteten hos det barn som utsätts för sexuella övergrepp glöms alltför ofta bort i dessa diskussioner.

Utredningen föreslår klokt nog en fortsatt datalagring. Lagringen är nödvändig för en effektiv brottsbekämpning och Sverige har en skyldighet enligt folkrätten att motverka brott effektivt. Det är också positivt att utredningen klargör att ip-adresser inte omfattas av EU-domstolens dom. Den svenska regleringen av lagringen och tillgången till ip-adresser påverkas alltså inte av domen.

Utredningen föreslår en förlängd lagringstid för ip-adresser, från sex till tio månader, vilket behövs. Även med en lagringstid på sex månader har polisen tvingats lägga ner hälften av alla barnpornografi­ärenden som upparbetas utomlands eftersom dessa ärenden tar lång tid att bearbeta.

Ett annat förslag är att bestämmelserna för datalagring görs teknikneutrala, vilket är ett stort steg framåt för barnets rätt att identifieras. Det innebär att operatörernas användning av NAT-teknik (då operatören låter flera abonnenter dela på ett ip-nummer i till exempel en bostadsrättsförening) inte längre ska få hindra polisen att identifiera en misstänkt. Problemet med NAT-teknik är välkänt runt om i världen, och uppmärksammades nyligen då bland annat Europol lyfte frågan och krävde ett stopp för användandet av NAT-tekniken.

Tyvärr vill utredningen också ytterligare begränsa delar av lagringsskyldigheten. Det är inte acceptabelt, då det försvårar möjligheten att identifiera barn som utsätts för sexuella övergrepp. Utredningen menar att staten har en skyldighet att utreda brott mot enskilda, men begränsar samtidigt polisens möjligheter att göra just det.

Sverige kan inte ha ett regelverk som innebär att vi inte kan ingripa när vi känner till att barn utsätts för sexuella övergrepp. Det är en allvarlig kränkning av barnets rättigheter. ECPAT kräver att reglerna för datalagring justeras så att polisen får den information de behöver i utredningar av misstänkta sexualbrott mot barn.

Anders L. Pettersson 

generalsekreterare ECPAT Sverige



0
Kategorier: Kampanjer #backabarnen

Reseblogg: att berätta om ett barns vilja att leva vidare

Under två års tid drev jag ett projekt där jag utbildade barn tillsammans med lokala organisationer, om barnsexhandel i det aktuella landet och om barnets rättigheter. Barnen jag träffade var i riskzonen för att utnyttjas, eller hade redan utnyttjats i sexhandel. Jag träffade fantastiska flickor och pojkar med en själsstyrka och ett driv som jag sällan tidigare mött. 

Den initiala blygheten övervanns snabbt och ersattes av en nyfikenhet och en vilja att lära, vilket ibland överraskade mig. Vi hade ofta bara några dagar tillsammans, men de var känsloomvälvande, intensiva och långa och mot slutet av utbildningen kändes det som om jag arbetat med barnen i veckor. Det byggdes förvånansvärt snabbt upp ett förtroende för mig från deras sida. De var många gånger utsvultna på en vuxens uppmärksamhet, på att få prata om vad de varit med om och få bekräftat att vad de utsatts för var fel. 


Barn i Accra, Ghana, som kämpar för att deras rättigheter ska efterlevas

Jag var inte förberedd på vad jag skulle få höra första gången en av flickorna började berätta om sin uppväxt, den gav mig mardrömmar. De historier barnen sedan delade med mig gjorde att jag ibland inte ville stiga ur sängen på morgnarna, världen kändes för oöverstigligt ond. Men ändå var det inte ångesten över all ondska som dominerade de här dagarna utan, faktiskt, en optimistisk process av lärande där alla vågade dela med sig av sina erfarenheter och stötta varandra. Inte minst var det jag som fick ta till mig lärdomar: Att världen verkligen kan vara så ond att man bara vill blunda och vända bort blicken, men att den ändå är värd att kämpa för. Att till och med de barn som varit så utsatta i så unga år kan lyckas med att vända det allra otäckaste till en enorm styrka och en obetvinglig vilja att leva vidare. 

Jag frågade mig vad jag skulle göra med de tunga berättelser som barnen anförtrott mig. Svaret kom från ett av dem, som om det var den enklaste sak i världen:

”Men du skriver ju. Skriv om det, så att alla får veta.”

Jag blev förvånad. Av någon anledning hade jag trott att detta var något mycket hemligt som de absolut inte ville visa upp för omvärlden.

”Men det är ju det vi jobbar med här. Vi sprider information för att alla ska veta och kämpa för att det ska förändras.” 

Flickan log, ryckte på axlarna och lade sig sedan på rygg i gräset utanför lektionssalen där vi satt några stycken i ring och pratade. 

Det här är Maevas historia

ett utdrag ur boken Tysta Rop 


Maeva kommer från Indien men åkte för att jobba som tjänsteflicka i Qatar

Framför rummet längst ner i korridoren ställer han sig och pekar. Hon tvekar men går in. Låset vrids om bakom henne och hon vänder sig tvärt. Ali står där med ett elakt leende. Han börjar prata, men han pratar fort och hon förstår inte vad han säger. Han tar två kliv mot henne och slänger ner henne på sängen. Hotfullt lägger han handen över hennes mun och drar med andra handens pekfinger över sin egen hals. Maeva förstår att skriker hon så dödar han henne. I ett snabbt ryck har han vänt på henne och hennes byxor slits ner så att knappen i linningen lossnar. Hon hinner inte reagera innan hon känner något hårt trycka på bakifrån, mellan hennes ben. I panik börjar hon skrika men han trycker ner hennes ansikte i kudden så hon knappt får luft. Vad som sker sedan får henne att tjuta ut den sista luften hon har kvar i lungorna. Hon knuffas fram och tillbaka av Alis tyngd och det gör ofattbart ont. Hon förstår inte vad som händer. Allt går runt. Sedan drar han sig undan. Hon ser i ögonvrån hur han ler och knäpper byxorna. Visslande lämnar han rummet och försvinner ner genom korridoren. Hon reser sig darrande. Står ett tag på svaga ben. Det svartnar för ögonen och tar några sekunder för henne att återfå balansen. Hon sliter sedan upp byxorna och rusar ut. Rusar rätt in i köket och kastar sig i Janeits armar. Hon skriker och gråter och Janeit drar snabbt ut henne genom bakdörren och in i sitt eget rum. Hon försöker lugna henne, men Maeva bara skriker. Först när Janeit ger henne en rejäl örfil tystnar hon.

”Är du från vettet flicka?!”
”Han, han hoppade på mig. Jag ska berätta för polisen!”

Maeva håller på att arbeta upp ett nytt hysteriskt anfall och Janeit ger henne ännu en örfil.

”Lilla dumma, naiva, flicka. Har du inte förstått någonting?”

Janeit anropar Kha på radion. Kha kommer in och verkar förstå bara genom att titta på Maeva.

”Vilket rum?”

Maeva tittar förläget ner och Janeit svarar i hennes ställe.

”Gästrummet längst ner i nedre korridoren på höger sida. Se till att blodet inte gått igenom om det blivit något, för då får du byta madrass och täcke också. Skynda nu så ingen gäst hinner se det, då slutar det illa.”

Kha försvinner och Janeit sätter sig ner bredvid Maeva.

”Lyssna noga nu, för jag berättar bara en gång. Vi lever i en familj där vi tjänsteflickor inte är vatten värda. Vad tror du händer med Kha? Varför är hon så konstig och varför såg du henne i gästrummet? Herrn använder henne som sin leksak. Detta kommer att ske igen. Du är hans leksak nu. Det bästa du kan göra är att försöka lyda så gott det går och försöka glömma vad som hänt efter varje gång.”

Maeva försöker ta in vad som sägs.

”Men … men frun? Jag ska berätta för frun.”
”Lyssnar du inte, unge?” 

Janeit är arg nu. 

”Frun vet om det. Hon kan inget göra annat än att låtsas som ingenting. Och jag vet vad du ska säga. Polisen. Vem tror du att de tror på – en liten osnuten unge eller en inflytelserik man? Det finns inget du kan göra.”

Maeva börjar förstå vad Janeit säger. Samtidigt som hon sjunker ihop säger hon:

”Jag vill hem. Jag vill hem till mamma och pappa.”
”Jag förstår det, lilla vän.”

Janeits röst är åter mjuk.

”Men de har ett kontrakt på dig på två år. De kommer att behålla dig. Och ju mer du krånglar, ju mer av ett helvete kommer det bli för dig här. Så gå nu och tvätta av dig och ta på dig en ny uniform och ut och jobba igen så du inte får mer problem. Jag ligger redan efter med mitt, snart kommer herrn eller frun att upptäcka att jag varit borta alltför länge.”

Janeit lämnar henne hastigt och återvänder till köket. Maeva tittar efter henne och reser sig sedan. Hennes kropp går till hennes rum, men det känns inte som om det är hon som styr. Hon är som en åskådare när hennes kropp tar av sig kläderna och duschar bort blodet mellan benen. Hon ser sitt ansikte grimasera, men känner inte smärtan. Tar på sig den nya uniformen som Janeit gett henne. Men längre kommer hon inte. Hon ser istället hur hennes kropp kryper ihop i hörnet på sängen. Ser hur hon somnar in i ett mörker av mardrömmar. Och hur hon än försöker, förmår hon inte att få kroppen att vakna och gå ut och arbeta igen.


>> Bli autogirogivare till ECPAT Sverige och få Natalies bok Tysta Rop här. <<

#MAEVA #NATALIE GERAMI #TYSTA ROP #BARNSEXHANDEL #RESEBLOGG
0
Kategorier: Sexuell exploatering av barn Trafficking / människohandel

Julgåva företag

SPRID MER KUNSKAP

Genom att gilla och dela vår sida och våra inlägg i sociala medier hjälper du oss att få fler att se brottsligheten vi arbetar mot.