Han satte på musik och bad mig dansa framför kameran.

TW: Sexuella övergrepp

Min farbror har alltid varit den som bestämt i vår familj. Alla respekterar honom och ingen vågar säga emot honom, inte ens min pappa. Farbror blir lätt arg och då brukar han slå näven i bordet och hota och säga fula ord. Men det är inte bara därför alla låter honom bestämma. Han har mycket mer pengar än oss andra. Och när vi inte har så det räcker så är det alltid min farbror som mamma och pappa vänder sig till.

Dessutom har farbror vänner från andra länder. När han äter lunch med dem brukar jag och mina syskon följa efter i smyg. Det är spännande att se de annorlunda kläderna och höra deras språk. Men mest spännande är att se vad de äter. Deras bord brukar ha mer mat än vad vi har på ett helt år, ser det ut som. Vi brukar sedan klunsa om vem som ska kika fram. Om någon av de utländska männen ser oss får vi alltid resterna av maten med oss i ett knyte. Farbror säger aldrig något då. Men efteråt får alltid den som kikat fram stryk. Men bara den som kikat fram, inte vi andra. Så det är värt det.

När jag kom hem var farbror där. Jag antog att det var dags att låna pengar. Vi hade haft väldigt lite en tid. Farbror vinkade in mig och tittade på pappa. Sedan bad han mig följa med. Jag blev förvånad men samtidigt stolt. Skulle jag få följa med farbror? Mycket riktigt tog han min hand och vi gick tillsammans. Jag hoppades att alla barnen på gatan skulle få se oss. De kanske skulle tro att jag skulle få glass. Jag tänkte själv att jag kanske skulle få glass. Men vi gick ut bakvägen, så ingen såg oss. Vi gick en liten bit och kom till farbrors internetkafé. När vi också här gick in bakvägen blev jag nervös. Varför gick vi inte in vanliga vägen?

Bakom internetkafét fanns ett kontor som jag aldrig hade sett. Det var tomt och farbror berättade vänligt att det var här han satt och arbetade om dagarna. Han brukade sällan prata med oss barn och hans vänliga röst gjorde mig mer nervös. Efter en liten stund gick vi in i ett angränsande rum och jag trodde knappt mina ögon. Jag hade aldrig sett så många leksaker på en gång. Nallar, dockor, skallror, bollar, klossar. Allt fanns. Men jag kunde inte slita ögonen från den mjuka hästen med ett horn i pannan. Alldeles vit. Farbror sa att jag fick leka med den. Jag vågade knappt röra den. Den var så ren och fin. Jag blev tillsagd att ta med hästen och sätta mig på madrassen som låg på golvet. Han satte på en kamera som stod uppställd, men jag vågade inte fråga varför. Han lade fram en rosa, fin spetsklänning och en hårborste och hårband. Han sa åt mig att byta om. Först hörde jag inte. Jag var så upptagen av den uppstoppade hästen. Då tog han den ifrån mig och ställde den på ett skåp bakom kameran och sa att jag skulle få den om jag gjorde som han sa. Jag bytte snabbt om, borstade håret och satte upp det i en tofs. Jag såg att han inte var nöjd och kände mig mer nervös. Han satte på musik och bad mig dansa framför kameran. Försökte visa hur jag skulle göra. Till slut gav han upp och bad mig istället ta av mig kläderna. Långsamt medan jag först strök med händerna över tyget och sedan över min kropp, sa han. Jag ville verkligen göra rätt. Jag ville så gärna ha hästen. När jag tagit på och av kläderna flera gånger ville han att jag skulle krypa runt på madrassen och le mot kameran och ligga i olika ställningar. Hela tiden ville han att jag skulle le, men det var svårt. Det kändes konstigt. Till slut stängde han av kameran och gav mig några sedlar som jag skulle ta hem till mamma och pappa. Jag tittade upp på hästen. ”Om du gör bättre ifrån dig nästa gång kanske du får den”.

Jag fick aldrig leksakshästen. Och en gång, fastän jag inte fick, så berättade jag för min lärare vad som hänt. Hon sa att jag aldrig mer skulle gå med på att klä av mig framför kameran. Men hon förstod inte. Hur skulle jag kunna säga nej? Det hon berättade sedan, gjorde mig mycket olycklig. Att filmen av mig användes för andra män att titta på. På samma sätt som bara vuxna får titta på varandr. Jag tyckte det lät otäckt och äckligt. Jag vill aldrig mer ta av mig kläderna framför farbror.

TILLSAMMANS KAN VI FÖRÄNDRA. STÖD OSS I KAMPEN MOT BARNSEXHANDEL. SMS:A PÅSKGÅVA TILL 72 980 SÅ BIDRAR DU MED 50KR/MÅN. TACK.

Fler sätt att stödja ECPAT hittar du här.


Om berättelsen

Under ett två år arbetade författaren Natalie Gerami för ECPAT i ett utlandsprojekt. I sitt arbete mötte hon barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Detta är en skildring av ett vittnesmål hon fick ta del av i mötet med ett av barnen.

ECPAT Sverige arbetar mot den globala barnsexhandeln, genom förebyggande arbete slår vi mot den efterfrågan och lönsamhet som driver handeln med barn framåt. ECPATs arbete är fokuserat på brott som begås i Sverige, av svenskar utomlands eller via nätet. Med ditt bidrag stödjer du ECPATs långsiktiga arbete för barnets rätt att skyddas mot kommersiell sexuell exploatering. Du kan läsa mer om dokumenterade sexuella övergrepp och barnsexhandel online här.

#NATALIE GERAMI #PÅSK #BARNSEXHANDEL ONLINE #DOKUMENTERADE SEXUELLA ÖVERGREPP #BARNPORNOGRAFI #PÅSKGÅVA
0
Kategorier: Barnsexhandel Barnpornografi och brottsligheten online

SPRID MER KUNSKAP

Genom att gilla och dela vår sida och våra inlägg i sociala medier hjälper du oss att få fler att se brottsligheten vi arbetar mot.