Blogg

Ur tysta rop - att vilja fly


Foto: ECPAT Sverige

»Du får sova där. Det är sämsta platsen. Blir alldeles blött när det regnar. Men man får flytta uppåt när det kommer nya flickor och gamla försvinner.«

Sedan lägger hon sig själv en bit bort. Fareeda kryper ihop på marken. Hon tittar på flickan. Hade velat sova lite närmare henne. Bara så att det inte känts så ensamt. Sedan somnar hon.

Flickan sover länge. Fareeda ligger och tittar på hennes ryggtavla. Vill inte missa henne om hon vaknar och stiger upp. Hon är inte säker på att de andra flickorna kommer att låta henne vara, men ingen tycks bry sig om henne. När flickan vaknar är det redan eftermiddag och hon tar med sig Fareeda och köper mat till henne. De pratar inte mycket. Fareeda vågar inte fråga vad hon heter. Hon verkar så självsäker och världsvan. Fareeda är rädd att verka barnslig eller bortkommen. Kanske kommer flickan att vilja skicka bort henne då.

När det skymmer säger flickan att det är dags att gå tillbaka till gatan framför stationen. Hon presenterar henne för de andra och säger att hon själv heter Anna. Fareeda säger sitt namn samtidigt som hon tittar ner och skrapar med foten. Livrädd att de andra ska skicka bort henne. Till hennes lättnad verkar det inte alls vara så. När de förstår att hon inte vet vad det handlar om, börjar de istället förklara för henne vad hon ska göra.

»Alltså när det kommer en bil så gör du såhär och såhär och försöker se så snäll, villig och söt ut som möjligt.«

Precis som hon sett kvällen innan, så demonstrerar flickorna nu hur hon ska vicka på höfterna och pluta med munnen.

»När en bil stannar, så pratar du med gubben och ler och om han vill ha dig så hoppar du in i bilen och åker med honom. Sedan ligger du med honom och gör som han vill och då betalar han efteråt och du kan köpa mat och kläder. Enkelt.«

Flickorna pratar om det som ingenting. Ingen av dem visar tillstymmelse till blyghet eller att de är obekväma med att tala om detta förbjudna. Fareeda får anstränga sig för att dölja hur förfärad hon blir. Ligga med. Det var väl det pojkarna hade gjort med henne och de andra flickorna i det där huset? Hon minns med skrämmande klarhet smärtan och blodet. Hon vill springa därifrån. Fly. Men flickorna står runt henne i en cirkel och även om hon skulle försöka, så skulle hon inte lyckas om de ville stoppa henne. Det snurrar runt i huvudet. Hon vill lägga sig ner, men står istället bara kvar och tittar med stora ögon. De andra flickorna klappar henne uppmuntrande på ryggen och säger att det kommer gå bra. Fareeda hör dem knappt. Det drar ihop sig i mellangärdet.



TRIGGERUPPMANINGEN OCH BOKEN TYSTA ROP

Natalie Gerami arbetade i två år för ECPAT och WCP med att utbilda barn, lärare och andra organisationer om barnsexhandel runt om i världen. Hon träffade då hundratals barn och fick ta del av många historier om övergrepp, människohandel och sexuell exploatering. Fyra av dessa historier skildrar hon i boken Tysta Rop, som ges ut av Ordfront förlag i samarbete med ECPAT Sverige.

I vårt initiativ Triggeruppmaningen uppmanar vi alla att sprida kunskap. Du kan dessutom skriva under vår namnlista för varje barns rätt till rättssäkerhet och stödja obligatorisk utbildning för Sveriges juriststudenter om barnets rättigheter och barnsexhandel. Genom utbildning kan vi se till att framtidens jurister har de verktyg som behövs för att förstå varje barns berättelse i en rättsprocess.

>> SKRIV UNDER TRIGGERUPPMANINGEN HÄR <<

#FAREEDA #TYSTA ROP #NATALIE GERAMI #TRIGGERUPPMANINGEN #BOK
0
Kategorier: Sexuell exploatering av barn Sexuell exploatering av barn inom resor och turism Kampanjer Triggeruppmaningen

SPRID MER KUNSKAP

Genom att gilla och dela vår sida och våra inlägg i sociala medier hjälper du oss att få fler att se brottsligheten vi arbetar mot.