Remissvar: Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften

Förebyggande åtgärder (Bl.a. stycke 9)

Gärningsmännen
På sidan 88 konstaterar utredningen att ”Allra sämst kanske kunskaperna är i fråga om gärningsmännen, vad som utmärker dem och hur de agerar”. ECPAT instämmer i att kunskapen om sexualbrottsförövare generellt sett är bristfällig och inte minst vad gäller sexualbrott begångna mot barn. Det är bra att utredningen konstaterar denna kunskapsbrist vad gäller gärningsmännen, men ECPAT saknar förslag på åtgärder. Om inte sådan kunskap inhämtas och förebyggande åtgärder vidtas för att hjälpa gärningsmännen (i preventivt syfte och för att förhindra återfall), kommer detta problem (trots lagstiftning och informationsinsatser i skolor etc.) att fortskrida i en liknande omfattning som idag. Det är en fråga om att adressera grundorsaken till problemet.

ECPAT anser att betydande medel måste avsättas till forskning om företeelsen och gärningsmännen. Vidare anser ECPAT att den öppna vården för potentiella gärningsmän måste utökas. I dagsläget känner ECPAT till endast ett fåtal sådana öppna mottagningar i Sverige, den mest välkända på Karolinska Sjukhuset, Huddinge i Stockholm.

ECPAT föreslår också en nationell kampanj riktad till allmänheten med information om problemet och hur illa barn far av att utnyttjas. Kampanjen bör också informera om var potentiella förövare kan vända sig. Som ett komplement till fysiska mottagningar på sjukhus bör även en jourlinje eller hotline, inrättas.

Skolan
ECPAT anser att utredningens förslag att ”läro- och kursplaner bör beakta ökade utbildnings- och informationsinsatser för barn om riskerna med Internet och grooming problematiken”, är positiv men menar att utredningens formulering på sidan 83 är alldeles för mild,”Det kan t.ex. finnas anledning att beakta frågan vid kommande revideringar av läro- och kursplaner”.

Redan i proposition 1999/2000:86 (Ett informationssamhälle för alla) lyfts frågan om information och kunskap för barn och ungdomar upp som en viktig insats.

”Informations- och medvetandegörande insatser är också mycket viktiga.”[1]

ECPAT:s kampanj ”InternetAction” refereras till som en mycket viktig sådan insats.[2]I propositionen sägs vidare att:

”Regeringen skall utöver nationella åtgärder aktivt delta i det internationella arbetet för att skapa ett gott skydd för barn i en globaliserad medievärld.”

Det är beklagligt att det ännu inte genomförts någon nationell kampanj för att medvetengöra ungdomar om risk för sexuell exploatering på Internet. Det är också beklagligt att det ännu inte finns inskrivet som mål i läro- och / eller kursplaner för skolor att frågan måste tas upp av lärare och andra ansvariga som arbetar med barn och ungdomar.

ECPAT menar att det är brådskande att kunskaper om sexuell exploatering och risker på Internet blir ett obligatoriskt, systematiskt och återkommande moment i skolundervisningen på samtliga grund- och gymnasieskolor i Sverige. I samband med flera förebyggande åtgärder är detta en av de absolut viktigaste insatserna för att elever ska känna till risker på nätet. ECPAT anser emellertid att frågan måste sättas in i ett större perspektiv, som behandlar grundorsaker till att barn drabbas av sexuell exploatering via Internet. Barns självkänsla, behov av bekräftelse mm. måste sättas i fokus.

ECPAT föreslår att en nationell upplysningskampanj med syfte att informera barn och ungdomar om problemet, genomförs fram till dess att frågan finns på samtliga läro- och kursplaner i Sverige.

ECPAT instämmer inte i utredningens återhållsamma bild av vilken skillnad en ökad kunskap i skolorna kommer att göra. En ökad kunskap hos lärarna bidrar till en miljö där barn som är i riskzonen finner någon att vända sig till, någon som förstår problemen. Utbildade lärare och skolpersonal kan skapa en miljö där man samtalar och förebygger kommande risksituationer och även förbättrar situationen avsevärt för de barn som redan utsatts för någon form av exploatering på Internet eller till följd av kontakt som tagits via Internet. Som utredningen visar, och ECPAT länge erfarit, har barn som blivit utsatta ingenstans att ta vägen med sina berättelser och erfarenheter, eftersom kunskapen saknas i den vuxna världen. Det är följaktligen utan överdrift oerhört viktigt att kunskap förs in på läroplanen omgående. Som en följd av detta måste därmed också denna kunskap läras ut på lärarutbildningen och annan utbildning som vänder sig till vuxna som arbetar och vistas i skolmiljön.

Avslutningsvis vill ECPAT även understryka att Sverige så sent som 2005 fick kritik av FN:s barnrättskommitté om avsaknad av skyddsmekanismer vad gäller barns säkerhet på Internet, och kommittén rekommenderar i synnerhet att man arbetar med föräldrar och lärare för att stärka barnets skydd. (CRC/C/15/Add.248, 28 January 2005, punkterna 43 och 44).

Inrättande av ett organ enligt brittisk modell
Angående förslaget att inrätta ett organ enligt brittisk modell, sidan 89 ff., anser ECPAT följande.

ECPAT stödjer fullt ut den föreslagna idén om att inrätta ett polisiärt organ enligt brittisk modell. ECPAT förespråkar ett organ liknande CEOP, som kan behandla dessa frågor ur ett bredare perspektiv, dvs. samtliga delar av vad som benämns barnsexhandel – handel med barn för sexuella ändamål (trafficking), dokumenterade sexuella övergrepp av barn (barnpornografi) samt svenskar som åker utomlands och begår sexualbrott mot barn (barnsexturism). Ett bredare perspektiv borde ge gynnsamma effekter då barnsexhandelns olika områden hänger ihop på många sätt. Exempel från verkligheten kan vara att barn som lägger ut sina avklädda bilder hamnar på barnpornografiska hemsidor. Barn som stämmer träff med en vuxen försvinner och hamnar i sexhandeln. Vuxna människor stämmer träff med barn inför semesterresan och begår sexuella övergrepp, och därmed finns en tydlig koppling till barnsexturism där svenskar begår sexualbrott mot barn utomlands. Den kommersiella barnsexhandeln styrs dessutom till stor av den internationella organiserade brottsligheten, där vinster görs på svenska och utländska barn, som utsätts för olika former av kommersiell sexuell exploatering. I Rikskriminalpolisens rapport 2006 skriver man om grov och organiserad brottslighet att: ”IT och Internet har också spelat en avgörande roll när det gäller utvecklingen av barnpornografi och utnyttjande av ungdomar för sexuella tjänster.”[3]

Erfarenhetsutbyte mellan olika avdelningar inom polisen skulle vara till stor vinning och inte minst om också forskning kunde bedrivas parallellt eller i nära samarbete med dylikt organ. Ett sådant organ bör också granska och dra lärdom av kunskap och åtgärder från andra länder.

ECPAT vill understryka vikten av att resurser avsätts för dylikt organ. Detta är avgörande för att organet skall lyckas med sin uppgift (jfr sidan 89). ECPAT är av uppfattningen att betydande resurser kommer att behövas inte minst för utbildningsbehovet inom hela rättsväsendet.

ECPAT vill också understryka vikten av att detta organ arbetar nära med underrättelsetjänsten, såsom brittiska CEOP, för att förebygga problemets globala spridning och kopplingarna till den organiserade brottsligheten vad gäller barnsexhandel:  människohandel av barn för sexuella ändamål, barnpornografi och barnsexturism. Underrättelseinformation måste meddelas mellan länder i Europa men även globalt (t.ex. via Interpol).

Anmälningsbenägenhet bland barn
ECPAT vill också lyfta frågan om barns benägenhet att anmäla. Förebyggande åtgärder måste ta sikte på att få barn att berätta, anmäla brott och inte tiga om sin situation. Utbildningsinsatsers målsättning måste därför vara att förmedla till barnet att det aldrig är barnets fel.

Man måste se till att barn har förtroende för organet. För detta bör olika metoder övervägas. Vissa erfarenheter visar att barn inte direkt vill vända sig till polisen. Kanske kan ett sådant problem lösas genom ett nära samarbete med organisationer som barn har förtroende för såsom exempelvis BRIS (jfr Squill) och Barnombudsmannen.

Barnkonventionen – barnens rätt till deltagande
Barn har enligt en av Barnkonventionens fyra grundprinciper och bestämmelser rätt till deltagande. Genom att t.ex. knyta en grupp barn till detta organ, skulle barn ha en möjlighet att påverka frågor som direkt rör dem. Det skulle också öka organets trovärdighet. Det är barnen själva som besitter störst kunskap i frågorna om vilka problem som finns och potentiella lösningar.

En referensgrupp skulle också kunna knytas till organet, där samtliga barnrättsorganisationer och företag (inklusive siteägare som tillhandahåller mötesplatser på nätet för barn och ungdomar) med kunskap på området träffas för att uppmärksamma nya trender men också för att gemensamt ta fram strategier för att arbeta mot problemet.

Alla barn måste skyddas
Barn upp till 18 år måste skyddas av den nya bestämmelsen, i enlighet med Barnkonventionen. Att ett barn kan samtycka till sexuella handlingar efter 15 år (den sexuella självbestämmanderätten) skall inte beröva barnet något som helst skydd mot sexuella kränkningar. Eventuella bevissvårigheter kring samtycke eller inte samtycke förelegat i ett individuellt fall, kan inte ligga till grund för att barn mellan 15 och 18 berövas ett skydd mot denna form av sexuella kränkningar. Det skulle stå i strid med Barnkonventionens artikel 34 och tilläggsprotokollet om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Att den sexuella självbestämmanderätten inträffar vid 15 år innebär inte att alla 15-18 åringar ofrivilligt vill bli kontaktade av personer i sexuella syften. Vill ett barn över 15 år ha kontakt med en vuxen i sexuella syften, sker det på barnets egna villkor. Paragrafen är formulerad i föreslagen lydelse i 6 kap 10 a § med en referens till de övriga sexualbrotten i kapitlet (”… att begå ett brott enligt detta kapitel…”). Således exkluderas lagliga samtyckessituationer per definition.

ECPAT finner också stöd för sitt resonemang i prop. 2004/05:45 till en ny sexualbrottslagstiftning, sidan 22: I åldersgruppen 15–18 år behövs också ett särskilt skydd. Samtidigt måste beaktas att dessa ungdomar uppnått sexuellt självbestämmande och att lagstiftningen inte får hindra dem att upptäcka och utveckla sin sexualitet. Med detta förbehåll menar regeringen ändå att det behövs ett utvidgat skydd för ungdomar mellan 15 och 18 år. Ungdomar mognar i olika takt. De kan befinna sig i situationer som de inte bemästrar, vara utsatta för påverkan eller stå i ett beroendeförhållande, som gör att de inte kan hävda sin sexuella självbestämmanderätt. I barnkonventionens mening är alla människor som inte har fyllt arton år barn. Detta medför  att lagstiftaren vid utformningen av all reglering som rör barn och ungdomar särskilt måste beakta barns intressen och särskilda behov. Barn skall tillförsäkras ett särskilt skydd i rättsordningen när det gäller sexuella handlingar.

Straffskalan
Böter ska inte finnas med i straffskalan. Enligt det av Sverige nyligen ratificerade tilläggsprotokollet till Barnkonventionen, artikel 3.3. skall straffet markera brottets allvarliga beskaffenhet. ”Varje konventionsstat skall belägga sådana brott med lämpliga straff som beaktar deras allvarliga beskaffenhet.” Att ha med böter i straffskalan motsvarar således inte det internationella åtagandet. ECPAT anser att brott av förevarande slag alltid är att betrakta som artbrott på vilket fängelse alltid skall ådömas som presumtion.

ECPAT stödjer utredningens formulering (sidan 154) att: ”Om det däremot kan styrkas att gärningsmannens avsikt varit att begå ett sexualbrott av allvarligare slag och att kontakten och relationen varit långt framskriden bör straffvärdet kunna bedömas ligga på fängelsenivå.” Om dagsböter inte följer enligt lagtext på här åsyftat sexualbrott av allvarligare slag, bör inte heller dagsböter komma ifråga för brott enligt föreslagna 10 a §. ECPAT anser emellertid att dagsböter ej skall finnas med i straffskalan över huvudtaget, oavsett straffskalan på det brott som gärningsmannen har för avsikt att begå i ett senare skede.

ECPAT instämmer i utredningens mening att om gärningsmannens avsikt varit att begå ett  sexualbrott av allvarligare slag och att kontakten och relationen varit långt framskriden bör straffvärdet ligga på fängelsenivå. För att betona den allvarliga risken och för att undvika diskussioner om tolkning av förarbeten föreslår ECPAT därför att detta skrivs in och markeras i lagtexten.

Att ha dagsböter i straffskalan har ingen vidare preventiv effekt. ECPAT är av den uppfattningen att dagsböter i straffskalan inte skulle medföra någon preventiv effekt för potentiella gärningsmän. Vad som också talar mot att ha böter i straffskalan är att gärningsmännen, vid bötesstraff inte har möjlighet att erbjudas specialistvård, vilket ju är fallet om fängelse blir aktuellt.

Då det är tal om ett farebrott där faran är väldigt allvarlig, är det viktigt att detta avspeglas i straffskalan. Desto högre faran är, desto viktigare är det att beivra brottet kraftfullt. För att tillfredsställa detta, och om dagsböter ändå ska finnas kvar i straffskalan, föreslår ECPAT att en grov form av brottet införs, i likhet med övriga lagrum om sexualbrott mot barn i brottsbalken kap.6. För den grova formen av brottet bör påföljden bestämmas till fängelse i högst två år.

Om dagsböter ändå finns kvar i straffskalan, föreslår ECPAT att dagsböter skall förenas med vård. Detta för att ge gärningsmannen en möjlighet att ändra sitt beteende och förebygga kommande brott.

Avslutningsvis vill ECPAT framhålla att lagstiftaren bör beakta att brottet inte kan ses som en ensam företeelse. Ofta utgör förfarandet med kontaktsökande med barn i sexuellt syfte, ett led i att kommersiellt sexuellt exploatera barnet på många och upprepade vis. Av den anledningen bör brottet till sin karaktär betraktas som ett artbrott och så pass allvarligt att böter inte ska förekomma i straffskalan.

Kravet på dubbel straffbarhet bör tas bort
ECPAT anser att kravet på dubbel straffbarhet skall tas bort för detta brott, vilket redan är fallet för de flesta sexualbrott mot barn och som nu också föreslås vad gäller barnpornografibrottet (Barnet i fokus - En skärpt lagstiftning mot barnpornografi - SOU 2007:54).

Det aktuella brottet kan vara en förutsättning för att kunna utnyttja barn för olika sexuella ändamål i ett senare skede, dvs. att få kontakt med potentiella offer. Det bör därför vara en självklarhet att en svensk medborgare som söker kontakt med barn utomlands skall kunna dömas för kontaktsökandet, oavsett om sexualbrottet anses som ett brott i det aktuella landet. Utländska barn, skall på samma sätt som svenska barn, skyddas mot att svenskar söker kontakt med dem i sexuella syften. Aktuellt förslag skulle sända mycket tydliga signaler om att det är olagligt att åka utomlands och begå sexualbrott mot barn (barnsexturism).

Även om lagstiftaren finner att böter skall finnas med i straffskalan skall åtminstone kravet på dubbel straffbarhet tas bort.

Barnpornografibrottet bör omfattas av 6 kap 10 a §
Utredningen skriver på sidan 127:

”Det kan sedan diskuteras huruvida även åsyftade barnpornografibrott borde omfattas av den föreslagna straffbestämmelsen. Med hänsyn till att ett sådant brott i de sammanhang som här avses i princip alltid uppfyller kriterierna även för brott enligt 6 kap. brottsbalken framstår emellertid ett sådant tillägg som överflödigt.”

ECPAT instämmer inte i att ett sådant tillägg är överflödigt. För de fall där kriterierna inte uppfylls, är det nödvändigt att också inkludera barnpornografibrottet i lagtexten. Det skulle annars kunna få förödande effekter, eftersom man vet att just kontakten med barn på Internet i sexuella syfte, många gånger föranleds av anledningen att få barnen att börja skicka bilder, visa upp sig i webbkameror mm. Bildmaterial av detta slag används ibland i kommersiella barnpornografiska sammanhang. Starka kopplingar finns just mellan barnpornografibrottet och det föreslagna brottet i 10 a §. ECPAT anser inte att det finns någon anledning att exkludera barnpornografibrottet i föreslagna brottet 10 a §.

Utredningen Barnet i fokus - En skärpt lagstiftning mot barnpornografi -  SOU 2007:54, har kommit fram till att barnet skall betraktas som målsägande även om barnpornografibrottet är ett brott mot allmän ordning. Mot bakgrund av resonemang som finns i SOU 2007:54 och barnets ställning i barnpornografibrottet, den tekniska utvecklingen och händelseförlopp som kan vara svåra att förutse, föreslår ECPAT att lagstiftaren inkluderar en referens till barnpornografibrottet i 6 kap 10 a §.

Preskription
ECPAT anser att 10 a § ska omfattas av samma regler om preskription som de övriga sexualbrotten i kap. 6 BrB, d v s att preskriptionstiden börjar räknas från den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år. ECPAT föreslår således att 10 a § läggs till i de undantagna preskriptionsreglerna i BrB 35 kap 4 § 2 st.

Resurser och befogenheter för bekämpning av brottet
ECPAT vill att lagstiftaren ger polisen de ev. ökade befogenheter som polisen anser krävs för att på allvar bekämpa denna typ av brottslighet. Det är också underförstått att rättsväsendet behöver utökade resurser för att bekämpa brottsligheten. Ett exempel på en ohållbar situation vad gäller resurser, är den nuvarande barnpornografigruppen på Rikskriminalpolisen. De har ett omfattande uppdrag men p g a resursbrister så utreds inte brott som anmäls skyndsamt.

--------------------------------------------------------------------------------

[1]Prop 1999/2000:86 s 117-119

[2]ECPAT Sveriges arbete med Internet Action inleddes redan 1998.

[3]S 7.