Soma Chadalavada är sexton år. Hon gillar att sjunga och dansa och se på Bollywoodfilmer. Hennes mamma älskar henne men vill inte att hon är hemma för mycket eftersom risken är stor att hon då inte kommer bort från det bordellområde hon har växt upp i. Snart har hon sin biljett ut från området – en gymnasieexamen.

Ljudmattan från torskarnas arga förhandlingar, sorlet från de prostituerades lockrop och teförsäljarnas priskakafoni blandar sig med varandra. Soma Chadalavada borrar huvudet i kudden. Hon vill inte höra.
– Jag vill inte bo här, jag vill härifrån, säger hon, sätter sig upp raklång i sängen och torkar sömnen ur ögonen.

Som alla 16-åringar älskar hon att sova. Den här morgonen har hon legat och dragit sig till halv tio. Hon är inte ensam. Hela kvarteret somnar och vaknar sent. Hon delar det tio kvadratmeter stora rummet av betong med sin mamma och mormor. När det är kunder i rummet sover hon ute på en trätrall på takterrassens golv.
Soma Chadalavada börjar dagen med att ta den stora hinken av rostig metall och gå och hämta vatten, koka ris och sopa rent. När hushållssysslorna är klara knyter hon en färgglad sari runt livet, sätter på rött nagellack, borstar håret och går ut på terrassen och ser ut över hustaken i den stökiga stadsdelen Bowbazaar i Calcutta i norra Indien. Området sträcker sig mellan gatorna Bipin Behari och Mahatma Gandhi och i markplanet ligger fullt med små smides- och smyckesverkstäder. Men innanför dem, längs de krokiga gränderna, för smala för biltrafik, ligger en annan, sluten värld: bordellernas. I våningsplan efter våningsplan. Vägg i vägg försörjer sig 12 000 prostituerade genom att sälja sex.

– Jag ska ta mig härifrån, säger Soma Chadalavada och plockar ner blyertspennor och en anteckningsbok i ryggsäcken och går med bestämda steg nerför de vindlande trapporna mot markplanet.

Oddsen är inte på hennes sida. Av 176 miljoner indiska barn i åldern 5 till 14 år går bara 66 miljoner i skolan. Landets sexhandel inkluderar 1,2 miljoner barn. Väl ute i gränderna får Soma tränga sig igenom stora grupper av lekande barn. Längs med husväggarna står hårt sminkade kvinnor och väntar på att bli köpta. Trots att det är tidigt på förmiddagen är utbudet omfattande. Finanskrisen har satt sina spår och mammorna till områdets barn får jobba längre dagar och kan ta mindre betalt. Men inga västerländska sexturister syns till. Männen som stryker runt är indier från Calcutta och Västbengalen.

– Jag kom hit som treåring från en by vid gränsen mot Bangladesh, berättar Soma Chadalavada.
Familjen försökte överleva som landlösa bönder men när det inte gick längre tvingade hungern hennes mamma och mormor att söka sig till Calcutta och Bowbazaar.
Sedan dess har hustaken och gatan varit Somas vardagsrum samtidigt som de är sexköparnas skyltfönster.
– Säg inget till journalisten då kommer människohandlarna och tar dig, ropar en av hallickarna till Soma när hon går förbi med snabba steg utan att vända sig om.

Läs vidare!