Socialarbetarna som blev agenter

Tillbaka i huvudstaden Phnom Penh är luften fuktig och tät. På skrivborden i det trånga mötesrummet står filmkameror på laddning. Regnperioden i Kambodja har börjat, men inget regn faller. Väggarna inne på organisationen Aples (Action Pour Les Enfants) kontor i Phnom Penh är täckta med bilder på dömda sexförbrytare. Runt ett stort bord sitter ett tiotal dåsiga socialarbetare och gnuggar sömnen ur ögonen. En del har varit vakna hela natten och spanat.

– Varje socialarbetare har ett eget nätverk med tuk-tuk förare och försäljare som hjälper till att hålla koll på alla misstänka utlänningar, berättar den 31-årige ordföranden för Aple, Seila Samleang.

Under morgonmötet rapporterar alla i tur och ordning om nattens händelser. Ingen detalj lämnas åt slumpen. Då kan år av arbete vara förgäves. Flera rapporter från allmänheten gås igenom.

– Vår bästa resurs är turisterna. De vet vad som är normalt och inte när de ser äldre västerlänningar som tar kontakt med kambodjanska barn, konstaterar Seila Samleang.

När turen kommer till fallet med svensken kommer det inte som en överraskning att pojken har ändrat sin historia med tanke på familjens fattigdom och svenskens manipulativa förmåga. Dessutom finns det inom buddhismen ett starkt drag av att förlåta.

– Det är storsint, men här slår den kulturella sedvänjan fel, säger Seila Samleang.

En ny historia från pojken i kombination med rykten om mutade domare kan nu innebära att svensken i domstolen får sitt straff kraftigt reducerat. Seila Samleang grämer sig över att de aldrig fick tillstånd av domstolen att borra ett hål i väggen till svenskens hotellrum.

– Med tekniska bevis hade kanske pojken stått kvar vid sin historia, utan dem brukar offren efter ett tag ta ställning för sina förövare.

Men Seila Samleang är inte säker på om svensken kommer att kunna köpa sig fri den här gången. Tvärtom tror han att svensken kan bli lurad.

– Att pressa häktade på pengar är ett bra sätt för underbetalda poliser att tjäna pengar.

En gripen holländare var nyligen så säker på sin sak att han bloggade från fängelset om att han köpt sig ut och att han ville ligga med en pojke i granncellen, berättar Seila Samleang. Men enligt honom är det mer sällsynt att förövare köper sig fria i dag.

– Förr köpte sig alltid de misstänkta fria. De legala systemen fungerade inte. Familjerna betalades för att offren skulle dra tillbaka sina vittnesmål, i dag är det bättre, konstaterar Seila Samleang.

Men på en punkt har arbetet blivit betydligt svårare. Tiden då de kunde gripa solsvedda utlänningar direkt på stränderna är sedan länge historia.

– När jag började jobba för Aple gick pedofiler hand i hand med barnen längs strandpromenaden i Phnom Penh, berättar den 31-åriga agenten Tin.

På den tiden krävdes det inget avancerat polisarbete för att gripa förövarna.

– Man följde bara efter dem till hotellet och grep dem, det var den gamla skolans pedofiler.

I dag är allting annorlunda. Förövarna är psykologer, doktorer, it-tekniker m.m. och har minutiöst planerat övergreppen.

– De tar jobb som engelskalärare i provinserna, de jobbar som barnläkare, de startar barnhem, de gifter sig med barnens föräldrar och adopterar sina offer, berättar Tin.

Det har medfört att även Aple har fått vässa sina metoder. Ett mobilt spaningsteam har nyligen satts upp för att resa till landets provinser.

– Även pedofilerna läser i tidningarna om brottsutredningar, de ser dokumentärer om vårt arbete och kanske läser den här artikeln. För varje år blir de skickligare, berättar Tin.


Läs vidare:
ECPATs huvudkontor i Bangkok
"Det är viktigt att slå fast att många regeringar i Sydostasien gör mer och mer, på papperet är det en enorm framgång med nya lagar och procedurer som kan avskräcka förövare."