Förövare som begår övergrepp på barn i andra länder är ett globalt problem. Men även om situationen är allvarlig görs framsteg. Journalisten Martin Schibbye och fotografen Jonas Gratzer har dokumenterat ett Kambodja som tagit krafttag mot barnsexturister.
Svensk barnsexturist i Kambodjanskt fängelse
För några år sedan sågs Kambodja som ett paradis bland dem som ville ha sex med barn. Efter att organisationen Aple lyckats få flera dussin utländska turister – en av dem en svensk 63-årig svensk – dömda har landet blivit mindre attraktivt.
Den magre men välrakade 63-årige svensken går med självsäkra steg fram till det rostiga gallret. Med sitt välkammade vitblonda hår och sina klarblå ögon sticker han ut på Kambodjas största fängelse, en vitkalkad kolonialbyggnad i fransk stil, utanför huvudstaden Phnom Pehn.
– Jag känner ingen här, så jag blev förvånad när vakterna sa att jag hade besök.
Svensken, som har varit frihetsberövad sedan han greps i maj 2009, dömdes i januari 2010 till sex och ett halvt års fängelse för sexuella övergrepp på tre barn i landet – ett av dem var hans kambodjanske adoptivson. Socialarbetare och polis hade då haft honom under uppsikt i tre år. Men nu i augusti 2010 är han säker på att han snart kommer att släppas fri.
– En vanlig enkel muta på 11 000 dollar gör att jag snart kommer att vara en fri man. Jag har fått låna ihop till det mesta. En del är sparade pengar som jag hade planerat att använda till en ansiktslyftning, säger han och pressar handflatorna mot kinderna så att den brunbrända huden stramar över ansiktet.
Sedan han häktades i januari 2010 har han tappat över tjugo kilo. När domstolen ska ta upp svenskens överklagan kommer hans adoptivson, som under rättegången berättade om sexuella övergrepp, att ha ändrat sin historia.
– Min son säger till mig att han blev skrämd av de sociala myndigheterna. Han är för ung för att diskutera sådant som de pratar med honom om, säger svensken och berättar att han under flera år bott ihop med pojken på ett hotellrum, men nekar till att ha förgripit sig på honom.
– Vi duschade tillsammans, det är inget konstigt med det. Hela familjer går ju på nudiststränder.
Pojken har sedan domen föll flera gånger besökt svensken i fängelset och inför överklagan pratar de i telefon varje dag.
– Jag tränar honom så att han säger rätt saker och inte säger emot sig själv.
Hans egen förklaring till att han hamnat i fängelset är att Kambodja, för att bli av med sitt rykte som fristad för sexförbrytare, vill statuera exempel och har satt rättssäkerheten ur spel.
– Frivilligorganisationerna som arbetar mot barnsexturism behöver uppmärksamhet för att få pengar, barnen blir deras verktyg.
Vakterna hänger över anteckningsblocket och besökstiden rinner snabbt i väg. Plötsligt blixtrar det till i svenskens klarblå ögon.
– Jag vill att ni besöker min son, han kan berätta för er vad som är sant och inte.
Läs vidare:
Socialarbetarna spanade på svensken i tre års tid Fyra år tidigare. Hösten 2006 vräkte sig vågorna mot stranden på turistorten Sihanoukville i södra Kambodja. Den då 59-årige svensken hade sökt sig till Sydostasien på grund av de generösa visumreglerna.
Hela artikelserien
Den svenska barnsexturisten i kambodjanskt fängelse För några år sedan sågs Kambodja som ett paradis bland dem som ville ha sex med barn. Efter att organisationen Aple lyckats få flera dussin utländska turister – en av dem en svensk 63-årig svensk – dömda har landet blivit mindre attraktivt.
Spanade på svenska barnsexturisten under tre års tid Svenskens beteende fick en försäljare på stranden att kontakta ortens socialarbetare i organisationen Aple. Kambodja har länge varit en ökänd destination för barnsexturister.
Pojken som svensken adopterade På en ranglig träveranda utanför turistorten Sihanoukville, fem timmars bussresa söder om huvudstaden, sitter den nu 14-årige pojken med sin 37-åriga ensamstående mor på en vaxduk på golvet. Utan att frågan har ställts börjar han berätta.
Socialarbetarna som blev agenter "Vår bästa resurs är turisterna. De vet vad som är normalt och inte när de ser äldre västerlänningar som tar kontakt med kambodjanska barn."
ECPATs huvudkontor i Bangkok "Det är viktigt att slå fast att många regeringar i Sydostasien gör mer och mer, på papperet är det en enorm framgång med nya lagar och procedurer som kan avskräcka förövare."