Barnsexturism, problemet är efterfrågan!

En förutsättning för all handel är en marknad och personer som efterfrågar varor eller tjänster. Det gäller även sexuella tjänster av barn. Efterfrågan är motorn i den globala barnsexhandeln och utan den skulle handeln inte existera. Samtidigt är fattigdom är en starkt bidragande faktor och gör barn lättare offer för hallickar och människohandlare. Andra bidragande faktorer är krig och naturkatastrofer som utnyttjas av profitörer och sexköpare. Deras metoder anpassas ständigt och handeln flyttas för att maximera vinsterna och minimera riskerna.

Ett exempel är hur barnsexturismen växte fram i sin moderna form, vilket skedde under 1960- och 70-talet i samband med Vietnamkriget. De amerikanska soldaternas rekreationsresor förlades till bland annat Filippinerna. Tıotusentals soldater var också stationerade i Thailand. På kort tid etablerades bordeller och go-gobarer för att möta soldaternas efterfrågan på sex. Mellanhänder, hallickar och människohandlare tjänade stora pengar.

Successivt drogs barn och ungdomar in i sexhandeln. Under 1970- och 80-talet sågs Thailand och Filippinerna som fristäder för barnsexturister. Vid Vietnamkrigets slut 1975 fanns en väl etablerad sexindustri i dessa länder. I början på 1990-talet kunde man se en liknande utveckling i Kambodja. Antalet flickor och unga kvinnor i sexhandeln ökade i och med de fredsbevarande styrkorna. Medelåldern hos offren var mellan 12–15 år.

Barnsexturism är numera ett globalt fenomen. Vissa förövare beger sig fortfarande till Asien, andra till Afrika, Latinamerika, Östeuropa eller andra destinationer där barn finns att köpa.