Anders Flanking (C) och Johan Linander (C) skrev i september 2010 om att svenska barnsexturister som utnyttjar barn i andra länder ska veta att han eller hon kan dömas för våldtäkt mot barn i Sverige.

Möjligheten att döma svenskar för barnsexturism har funnits sedan 1962, men lagen tillämpas sällan i praktiken. I början av förra året dömdes däremot en svensk barnsexturist i Kambodja till sex och ett halvt års fängelse. Han uppmärksammades senast i somras när han försökte muta sig fri.

Läs ”Skärp kampen mot barnsexturism” och ”Vi tar övergreppen på allvar”.

Läs ”Svenske pedofilen vill köpa sig fri från straff”.

Läs även:
Svenska Dagbladet: ”Svensk inför rätta i Kambodja”.
ECPAT blogg: ”Ta barnsexturism på allvar!”

Sedan 2003 har polis och frivilligorganisationer arbetat hårt för att bli av med ryktet som ett säkert tillhåll för barnsexturister. Arbetet har gett resultat och hittills har ett stort antal tillresta förövare fängslats. Bland dem även en svensk man som i januari dömdes till 6,5 års fängelse.

En del av arbetet mot barnsexturism består av offentliga kampanjer. I ett av hotellområdena på turistorten Sihanoukville möts resenärer av en annonstavla med budskapet: ”Sexually exploit a child in this country, go to jail here or at home” tillsammans med telefonnummer till en tipstelefon. En annan annonstavla visar bilden av ett par handklovar med texten ”One size fits all”.

Det är på sin plats att upprepa kritiken från FNs Barnrättskommitté från 2009. Kommittén granskar hur länderna lever upp till FNs Barnkonvention. I sina sammanfattande kommentarer vad Sverige måste förbättra påpekar de följande:

“The Committee is concerned at the lack of data on the number of Swedish citizens involved in sexual exploitation of children abroad as well as the types of offences. The Committee is also concerned at the limited information provided on investigations, prosecutions and punishments of the perpetrators.”

Det råder alltså bristande kunskap om något så grundläggande som polisutredningar, åtal och domar rörande barnsexturism. Kommittén kommer därefter med ett antal rekommendationer till regeringen och en uppmaning att öka arbetet mot brottsområdet. Däribland säkerställa systematisk insamling av information om övergrepp mot barn som begås utomlands samt åtal och domar.

Barnrättskommittén uppmanar även regeringen att bedriva opinionsbildande verksamhet för att påverka attityder kring brottsområdet. Bland annat nämns en vanlig föreställning bland förövare att sex med barn i fattigare länder är “okej”.

Regeringen uppmanas även säkerställa att förövare som begår övergrepp utomlands åtalas och döms i Sverige, om de inte åtalas på plats. Den möjligheten har funnits sedan 1960-talet men utnyttjats endast vid ett ytterst fåtal tillfällen.

Till bakgrund av domen och kritiken från FNs Barnrättskommitté är det nu hög tid att ta barnsexturism på allvar!

Läs mer på Svenska Dagbladet.

Programmet sänds på SVT2 kl 21.15 nu på söndag 20 december.

Dessutom beslutade polisen kring årsskiftet att tillsätta nya tjänster som enbart ska fokusera på barnsexturism. Kanske ser vi nu en förändring där barnsexturism slutligen ges en viss prioritet som brottsområde?

Polisens agerande och de nya tjänsterna inger hopp!

Under sitt tal konstaterade Seila Samleang att efterfrågan på kambodjanska barn tycks öka trots allt större risker. Under enbart 2009 har hittills tolv förövare åtalats, vilket är lika många som under hela 2008.

- Det finns mentala spärrar som förövaren måste bryta igenom innan han går från fantasier till reella övergrepp. Vi måste se till att dessa spärrar upprätthålls, sade Seila Samleang.

Ett problem som Samleang tog upp är sofistikerade metoder för att skapa ett beroende till förövaren hos fattiga familjer. Det handlar om en stegvis process som han kallar ”grooming”. Förövaren etablerar kontakt och erbjuder familjen hjälp, främst ett ekonomiskt bistånd. Det även handla om mat, kläder, resor och liknande. Ju starkare beroendet är desto mindre är chansen att föräldrar eller offer kontaktar polisen.

Under seminariet tog Seila Samleang exempel från en mängd olika gripanden och domar. Till exempel en tysk förövare som fotade övergreppen och därefter lade ut bilderna till försäljning på nätet. En annan förövare visade sig vara hiv-smittad. Han dömdes för övergrepp på sju pojkar.

En annan talare under seminariet var Stefan Kronqvist, Rikskriminalpolisens IT-brottsrotel:

- Vi vet att detta ofta inte är någon ad hoc-verksamhet, att en person får för sig att begå övergrepp på barn utomlands. Det finns nätverk där man diskuterar och hjälper varandra på olika sätt. Det är vad man på mediaspråk kallar för pedofilringar.

Polisen har sedan årsskiftet tillsatt flera tjänster som ska specialisera sig barnsexturism. Samtidigt finns en del praktiska problem, påpekar Stefan Kronqvist. Det gäller till exempel obefintliga avtal om ömsesidig hjälp med flera av de länder som berörs.

Andra talare under dagen var Helena Karlén, generalsekreterare ECPAT Sverige, Annethe Ahlenius, polisens sambandsman i Bangkok och Marianne Ny, vice överåklagare. Ulrica Karlsson och Moncia Green från Tvärpolitiska barngruppen inledde respektive avslutade seminariet med tänkvärda ord.