Idag skriver ECPATs generalsekreterare Helena Karlén om barnsexturism pÃ¥ debattsajten Newsmill, under rubriken ”Fritzls grymheter är inget unikt”:
”MÃ¥nga har med rätta ställt sig frÃ¥gan hur Josef Fritzl kunde utsätta sin egen dotter för dessa grymheter. Samtidigt pÃ¥gÃ¥r liknande grymheter som borde förtjäna samma uppmärksamhet. När senast uppmärksammades en svensk barnsexturist pÃ¥ motsvarande sätt som Josef Fritzl?”
Klicka här för att läsa debattartikeln.
Gärningsmän som köper sex av barn gör sig skyldiga till brottet köp av sexuell handling av barn som är kriminaliserat i 6 kapitel 9 § brottsbalken. Sedan länge har gärningsmän som dömts för det brottet dömts till böter. I det stora flertalet av domarna har bötesstraffet bestämts till 60 dagsböter, vilket måste ses som ett ganska lindrigt bötesstraff.
Jag har under de senaste två åren gått igenom de domar där gärningsmän åtalats för människohandel och där offret varit barn. I de domarna åtalas i många fall också männen som utnyttjat barnen. När jag läst igenom domarna har jag konstaterat att det inte bara är så att det vanligaste straffet är ett lindrigt bötesstraff utan också att straffet är detsamma oavsett om gärningsmannen utnyttjat ett eller flera barn och oberoende av om det skett vid flera tillfällen.
Både Hovrätten för Västra Sverige och Svea hovrätt har under senare tid meddelat två avgöranden där domstolarna frångår praxis och dömer till strängare straff. I avgörandet från hovrätten i Göteborg uttalas att ett utnyttjande av ett offer för människohandel bör innebära att gärningsmannen skall ådömas fängelse om inte särskilda skäl talar emot det.
I den domen öppnas också för resonemang kring att offrens status skall stärkas, trots att sexköpsbrottet är ett brott som alltsedan gärningen kriminaliserades har ansetts riktat mot staten, och inte mot den enskilde. Om det resonemanget skulle accepteras i alla de fall där offer för människohandel är barn skulle barnen ges möjligheter till stöd och ekonomisk ersättning som inte finns idag.
Det skulle också innebära att samhället på ett tydligt sätt markerade att barn som utsätts för köp av sexuell handling är brottsoffer i juridisk mening. I avgörandet från Svea hovrätt uttalades att påföljden för köp av sexuell handling av barn bör vara fängelse om det inte framkommer omständigheter som talar för en annan påföljd. Om den domen blir stilbildande skulle det medföra en stor förändring av praxis, oavsett om barnet är offer för människohandel eller inte.
Sammanfattningsvis kan antas att praxis för påföljder beträffande köp av sexuell handling av barn har förändrats under den senaste tiden. Med stöd av de nu nämnda domarna bör påföljden för köp av sexuell handling av barn inte längre kunna antas vara böter. Särskilt inte när barnet också är offer för människohandel.
Monica Nebelius har tidigare arbetat med frågor om människohandel på justitiedepartementet. Monica Nebelius föreläser även i ämnet.
I helgen genomfördes ytterligare ett polistillslag mot barnpornografi, denna gång mot 37 personer i Italien. De misstänkta kommer från 29 olika orter och ska ha spridit barnpornografiska bilder på barn mellan sex och åtta år via fildelningsprogrammet Limewire.
Som tidigare nämnts har gripandena följt tätt efter varandra sedan årsskiftet. I slutet av januari gjorde grekisk polis flera tillslag och i februari grep kanadensisk polis 31 personer. I mitten av februari greps även 78 personer i Polen. Samtliga misstänkta för barnpornografibrott.
En fransk och en amerikansk medborgare har gripits i Kambodja misstänkta för övergrepp mot barn. Gripandena oroar barnrättsorganisationen APLE eftersom det enbart i år gripits sex tillresta personer hittills. Det kan jämföras med hela förra året då sammanlagt 15 utländska personer greps.
Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Sydostasien vilket utnyttjas av barnsexturister. Trots fler allt gripanden menar APLE att problemet verkar öka.
I dagsläget bedrivs en mängd kampanjer som varnar förövare. I landet finns även så kallade hotlines som tar emot tips. Därutöver finns ofta kontakter mellan barnrättsorganisationer, polis och olika länders ambassader. Ett av de mer aktiva länderna är USA. På deras ambassad i Phnom Penh finns särskild personal på plats med uppgift att stoppa egna medborgare som begår övergrepp i landet.
I september förra året rapporterade nyhetsbyrån IRIN att människohandeln i Kambodja riskerar att öka till bakgrund av stigande priser för mat och bränsle. Bland annat rekryteras barn från landsorten för att utnyttjas i sexhandel eller som arbetskraft i Phnom Penh, Siem Riep och Sihanoukville.
Läs mer.
När polis griper personer misstänkta för innehav av barnpornografi, beslagtas ofta ofantligt stora mängder bilder och filmer. Det kan handla om hundratusentals bilder eller till och med över miljonen. Barnpornografikonsumenter är ofta ”samlare” och innehar mer barnpornografiskt material än vad de rimligtvis hinner titta pÃ¥.
För polisen innebär det därför ett enormt utredningsarbete när bilderna ska gås igenom. Dessutom ett arbete som är mycket påfrestande. På senare år har det börjat utvecklas program för att i större utsträckning automatisera delar av granskningen.
Idag offentliggjorde Karlstads Universitet ett EU-projekt i syfte att ta fram vad de kallar en ”verktygslÃ¥da” för att effektivisera barnpornografiutredningar. I projektet, som leds av Karlstads universitet, ingÃ¥r även Nederländska polisen (KLPD), NetClean Technologies AB, Bulgariska vetenskapsakademin, Tyska forskningsinstitutet för Artificiell Intelligens (DFKI) samt Belgiska Federala Polisen (FCCU).
Utöver dessa deltar också ett antal nationella och internationella polisorganisationer i olika referensgrupper.
Läs mer här.
Hanna Harnesk är verksam som psykolog vid Skogomeanstalten utanför Göteborg där hon behandlar sexualbrottsdömda. I följande text berättar hon utifrån sina erfarenheter om vård av personer dömda för sexualbrott, däribland övergrepp mot barn.
Sedan ett par år tillbaka arbetar vi inom kriminalvården med ett behandlingsprogram som heter ROS och som står för relation och samlevnadsprogrammet. ROS är ett behandlingsprogram som vänder sig till män dömda för sexuella övergrepp mot vuxna och barn. Behandlingen bygger på att reducera risken för nya övergrepp och minimera antalet potentiellt nya offer. I enlighet med vårt uppdrag skall vi prioritera de personer som bedömts ha högst risk för återfall i brott vad det gäller behandlingsinsatser.
Många av våra dömda har stora svårigheter vad det gäller nära och djupare relationer. De flesta har haft någon eller några väldigt svåra upplevelser i nära relation, inte minst genom uppväxten. Vad vi rustas med för erfarenheter i barndomen har en avgörande betydelse för hur vi senare i livet manövrerar oss i relation till andra. De tidiga relationerna blir en sorts karta och kompass för senare relationer.
Ofta har också de dömda stora svårigheter att hantera känslor. Det kan handla om känslor av sorg, depression, ensamhet, skam, aggression och vanmakt, känslor som ofta är tätt sammanflätade med sexuella övergrepp. Genom att rannsaka hur man handskats med dessa känslor och undanröja hinder för nya strategier, så kan vi stärka förövarens möjligheter att finna bättre och nya sätt att hantera sitt inre känsloliv som inte leder till sexuella övergrepp.
Hur lyckas vi då med denna uppgift? Är det någon ide att arbeta med sexualbrottsdömda? Behandling av sexualbrottsdömda inom kriminalvården har en relativt lång historia, däremot har forskningsinsatserna och forskningsmöjligheterna varit mer begränsade. Svensk forskning på området har dock påbörjats och tills vi ser resultaten av vår egen forskning kan vi blicka utåt på ett antal större internationella metastudier. De visar tydligt på vikten av att arbeta med denna grupp dömda utifrån metoder som särskilt vänder sig mot riskfaktorer och de specifika problemområden som är kända vad det gäller sexualbrott.
Risken för övergrepp kan alltså radikalt minska om man erbjuder adekvata behandlingsinsatser. Om man förstår och har insikt i vad det faktiskt innebär för en människa att utsättas för sexuellt våld så är varje förövare som inte återfaller, varje procent som minskas genom behandlingsinsatser och varje barn som slipper utstå sexuellt kränkande handlingar värt vårt arbete. Det perspektivet bör prägla våra insatser generellt i samhället vad det gäller hantering av sexualbrott, förövaren och hans offer.
Det är sÃ¥ lätt att falla hän till att skandera ”lÃ¥s och släng nyckeln!” men när skall vi bryta ondskans spiral? Kan vi kosta pÃ¥ oss att lÃ¥ta primitiva känslor styra hur vi ser pÃ¥ sexualbrottet och sexualförövaren när vi har kunskap om problematikens komplexitet och dess svÃ¥righeter? Det är sÃ¥ enkelt att känna avsky när vi tar del av ett oskyldigt barns lidande.
Jag fick själv vid tillfälle ta del av polisens bilder av barn som utsatts för sexuellt vidriga handlingar. Jag känner en obeskrivlig sorg över barnens ofattbara lidande och undrar naturligtvis hur livet kommer att bli längre fram för barnen. Men genom att känna sorg för barnens situation kan jag också bli stärkt i att vi måste arbeta på det sätt vi gör inom kriminalvården och stärka våra insatser mot målgruppen för att skona, inte minst barn i riskzonerna.
Hanna Harnesk är legitimerad psykolog och verksam vid Skogomeanstalten utanför Göteborg där hon inom ramen för sitt arbete rehabiliterar sexualbrottsdömda män. På halvtid arbetar hon även på en nationell nivå med handledning och utbildning av behandlingspersonal inom ROS-programmet, ett behandlingsprogram som särskilt vänder sig till män dömda för sexuella övergrepp. Hanna arbetar också med att utveckla kriminalvårdens hantering av kontakt mellan offer och förövare i en verksamhet som heter brottsoffersluss.
En vanlig föreställning är att barnsexhandel enbart förekommer i fattigare länder. Visserligen är fattigdom en bidragande faktor, men marknaden för sexuella tjänster av barn är minst lika beroende av köparna – dem som efterfrÃ¥gar och är beredda att betala för sÃ¥dana tjänster.
Utan deras pengar skulle det inte finnas någon marknad där barn utnyttjas. Faktorer som efterfrågan, fattigdom, social utsatthet m.m. samspelar helt enkelt.
Att barnsexhandel inte enbart förekommer i fattiga länder visar ett nytt tillslag i USA där FBI nyligen räddade 45 barn och ungdomar mellan 13-17 år. Flera av dem var på rymmen eller hade ingen familj att gå tillbaka till. Dessutom har 50 misstänkta hallickar gripits. Polisoperationen är den tredje i sitt slag.
Läs mer här.
Uppdatering 090224: Enligt Svt.se ingår tillslaget i ett samarbete mellan myndigheter på federal och delstatlig nivå som inleddes 2003. Samarbetet har sedan dess lett till att 670 barn indragna i sexhandeln har hittats.
Tillslagen mot barnpornografi följer nu tätt efter varandra. I slutet av januari gjorde grekisk polis ett barnpornografitillslag och i februari grep kanadensisk polis 31 personer. Nu rapporterar Ekot i en kort text att 78 personer i Polen, däribland en präst och en läkare, har gripits misstänkta för barnpornografibrott.
Läs även ”Joint Hammer, en av de största barnpornografiutredningarna nÃ¥gonsin”.
En norduppländsk man i 30-årsåldern misstänks för att ha tvingat tonårsflickor till sexuella handlingar framför webbkameran, skriver Arbetarbladet. Utredningen håller på att växa eftersom fler flickor hört av sig med liknande berättelser. Dessutom har polisen funnit 1 500 chattloggar varför misstankar finns om flera offer än så.
Liknande exempel finns tidigare där vuxna förmått barn och ungdomar att begå sexuella handlingar framför webbkamera. Det behöver inte ske via hot, utan som i fallet med den ökända Alexandramannen, via löften om modellkontrakt. Sådana bilder och filmer dyker tidvis upp vid barnpornografitillslag och riskerar att spridas över nätet för lång tid framöver.
Det visar Ã¥terigen hur viktigt det är att föräldrar lär sig ungdomarnas Internet och för en öppen dialog. Sker nÃ¥got ”läskigt” pÃ¥ nätet ska det vara fritt fram att diskutera med föräldrarna. I övrigt borde sÃ¥dana diskussioner även föras i skolan, lÃ¥t säga tvÃ¥ till tre timmar varje Ã¥r. Det skulle sannolikt göra mycket.
Fler tips och råd finns i ECPATs skrift om säkert surfande.
Läs även ”Vi mÃ¥ste tala mer om nätgrooming”.
Den 27 maj är regeringen kallad till Geneve för att besvara hur Sverige lever upp till FNs Barnkonvention. Utfrågningen arrangeras av FNs Barnrättskommitté, ett oberoende expertorgan som kontrollerar hur Barnkonventionen efterlevs. Resultatet blir ett slutdokument med rekommendationer och slutsatser.
Sådana utfrågningar genomförs ungefär vart femte år. I den senaste slutrapporten från 2005 kritiserades Sverige bland annat för en ofullständig definition av barn i barnornografiärenden, där Sverige inte tillämpar en strikt 18-årsgräns för vad som är barnpornografi. I dagsläget görs bedömningen utefter barnets könsmognad. Ett förslag till ny barnpornografilagstiftning kan dock komma att ändra på detta.
Barnrättskommittén uttryckte även oro angående övergrepp som begås av svenska medborgare utomlands, det som ofta kallas barnsexturism. I den nya kallelsen till utfrågning av den svenska regeringen har Barnrättskommittén begärt ännu mer information på samma tema. I kallelsen står bland annat följande:
”Please provide updated data for 2006, 2007 and 2008 on the number of Swedish citizens involved in sexual exploitation of children abroad and indicate the types of offences. Please also provide information on investigation, prosecution and punishment of the perpetrators.”
Från Sverige kommer socialdepartementet att delta på utfrågningen och redovisa Sveriges insatser för att stävja barnsexturism. Vi önskar dem lycka till.
Läs även:
”Ärenden om barnsexturism läggs ner”.
”Sven-Erik Alhem: Varför denna pessismism i utredningsapparaten?”
Philip om 
