Av de 1009 svenskar som deltog i undersökningen hade 86 procent rest utomlands de senaste fem åren. Av dessa var det åtta procent som säger sig ha stött på barnsexturism, vilket är dubbelt så många jämfört med år 2010.

Av dem som hade stött på barnsexturism svarade 62 procent att de gjorde något. Vad man gjorde fördelade sig enligt följande:

26 procent anmälde till polis, fem procent anmälde till ECPAT och resten ”markerade att något var fel”, t ex genom att skälla ut den misstänkta personen, berätta för resepersonal eller ”tittade intensivt så att personen blev störd”.

Hela 38 procent av de som säger sig ha sett misstänkt barnsexturism gjorde ingenting alls. På följdfrågan om varför de inte gjorde något svarade de bland annat att de var osäkra, inte visste hur man gör, att de var rädda/fega eller att det ”förekommer överallt” och ”inte [är] min ensak”.

Av de resenärer som sett tecken på barnsexturism hade 86 procent gjort det i Asien, och 13 procent i Europa.

Läs hela undersökningen via länken här nedan.

YouGov 2011-0814 Rapport Barnsexturism 2011-111128 – Ecpat

Trots att Sverige har handlingsplaner, lagstiftning och olika skyddsmekanismer mot människohandel och sexuell exploatering av barn finns fortfarande betydande problem med barnsexhandeln.

Tidigare i höstas fick Sverige kritik från FN:s barnrättskommitté kring bristerna i arbetet mot barnsexhandel. Bland annat uppmanade man Sverige att anta Barnkonventionen och dess tilläggsprotokoll som lag. Svensk lagstiftning har blivit bättre de senaste åren, men många viktiga och självklara steg saknas. Exempelvis saknar barn mellan 15 och 17 år tillräckligt skydd i sexualbrottslagstiftningen.  Dagens låga straff tyder också på att man undervärderar brottens allvar, och de skador de åsamkar offret och de ger inte heller en tillräcklig möjlighet för förövarna att få vård.

Läs ECPAT Internationals utvärdering av Sverige här.

Läs också ECPAT Sveriges råds debattartikel, där de kräver att Sverige lyssnar på FN:s kritik, och barnrättskommitténs rapport: Concluding Observations: Sweden.

I december väntas dock FN:s Generalförsamling anta ett tilläggsprotokoll gällande en klagomekanism till FN:s Barnkonvention. Denna klagomekanism kan användas för att ta ett ärende till FN:s Barnrättskommitté när de inhemska möjligheterna till prövning har uttömts. Detta ökar pressen på alla de stater som undertecknat Barnkonventionen att förbättra sina nationella klagomekanismer

ECPAT Sverige har tillsammans med ett femtontal andra organisationer i Sverige arbetat i ett informellt nätverk, lett av Plan Sverige, för att detta ska bli verklighet. Läs nätverkets gemensamma pressrelease här.

På World Child & Youth Forum 2011 samlas cirka 500 representanter för barn- och ungdomsorganisationer, riksdag och regering, offentlig sektor, näringsliv och det civila samhället såsom barnrättsorganisationer med flera.

ECPAT Sveriges generalsekreterare Helena Karlén kommer tillsammans med Rikskriminalpolisen samt representanter för finansbranschen, resebranschen och IT-branschen att tala om hur företag kan bidra till att motverka barnsexhandel. Totalt arrangeras tio parallella och olika seminarier under dagen.

Flera inslag under torsdagens forum handlar om samarbeten mellan ideella organisationer och näringslivet. På en pressträff under onsdagen berättade Drottning Silvia att näringslivet tar ett ökat ansvar, och nämnde som exempel att många inom resebranschen skrivit under ECPAT Sveriges Uppförandekod.

- /…/WCYF ska vara en diskussionsplattform för att sätta fokus på de här frågorna om barn och unga. Så enkelt är det. Jag hoppas det blir en konstruktiv dag, där många av de som arbetar mot samma mål får nya kontakter. Jag hoppas att gästerna får med sig en positiv och konstruktiv känsla, att vi alla kan vara med och göra skillnad, säger Drottningen.

Malin Dahlberg Markstedt, Generalsekreterare WCYF, och Drottning Silvia.

Se hela programmet här:

ECPAT Sveriges råd har skrivit en debattartikel i Svenska Dagbladet om FN:s kritik, läs den här. Läs också ECPAT Sveriges alternativa rapport till FN:s Barnrättskommitté.

TV-inslaget från bokmässan finns nu på Kunskapskanalens play-kanal.

I hans dagbok kan du läsa om mötet med ECPAT USA den 11 juli.

Precis som människohandeln med barn för sexuella syften är ett globalt problem, så är kampanjen Stop Sex Trafficking of Children and Young People global. Kampanjen har sammanlagt fått ihop över 6,6 miljoner underskrifter. Totalt 1,2 miljoner barn beräknas idag vara utsatta för trafficking i världen, däribland för sexuella ändamål.

Mörkertalet är stort i Sverige, och många offer är barn, berättade Beatrice Ask vid överlämningen. Hon menade också att det handlar om att jobba med attityder och ökad medvetenhet.

Barn har rätt till särskilt skydd, vilket kräver mer barnspecifik kunskap. Förbättringar har skett i och med nya riktlinjer, men det är något som skett under det senaste året.

ECPAT Sveriges förre ordförande Thomas Bodström, tidigare justitieminister, talade den 28/6 om trafficking av barn för sexuella syften i samband med en visning av filmen Nepal’s Stolen Children. Filmen handlar om Maiti Nepal (ECPAT i Nepal). Thomas Bodström underströk sexköpslagens roll som ett viktigt instrument för att bekämpa människohandeln, liksom öronmärkta pengar till det polisarbete som riktar sig mot trafficking. Det är viktigt då polisarbetet mot trafficking inte alltid kan uppvisa snabba resultat. Thomas Bodström påpekade också att man måste se efterfrågan som den enskilt viktigaste orsaken till människohandel med barn. Vi samma tillfälle kommenterade ECPATs vice ordförande Didrik von Seth det viktiga med barnperspektivet. När människohandel diskuteras ligger fokus ofta på kvinnor, trots att en stor andel av offren är barn. Vad gäller polisiära befogenheter skulle en straffskärpning underlätta, bland annat genom att den skulle göra det möjligt för polisen att till exempel använda sig av hemlig rumsavlyssning.

Idag finns en lag mot människohandel, men barnperspektivet där är inte tillräckligt tydligt. Sexualbrottsutredningen (SOU 2010:71) menar att uppdelningen som gjordes mellan brott mot vuxna och brott mot barn har inneburit en straffskärpning för brott mot barn. Det vill ECPAT se även här. I det senaste förarbetet till den nya människohandelslagstiftningen skrev regeringen följande (i Prop. 2009/10:152 s. 22):

”Den fråga om en särskild brottsrubricering för människohandel med barn, som väcks av bl.a. Barnombudsmannen och Rädda Barnen, har behandlats i de tidigare lagstiftningsärendena (bl.a. prop. 2003/04:111s. 47). Vid dessa tillfällen har bedömningen gjorts att någon sådan brottsrubricering inte bör införas. Sedan dess har det, som ECPAT Sverige påpekar, visserligen införts särskilda straffbestämmelser om sexualbrott mot barn. Regeringen anser dock att skälen för en särskild brottsrubricering för människohandel inte är lika starka som i fråga om sexualbrotten. Därför bör inte någon särskild brottsrubricering avseende människohandel med barn införas.”

Visserligen har lagstiftningen förtydligats i och med att kravet på kontroll togs bort (vilket tidigare försvårat bedömningar för barn) men något ytterligare förtydligande har inte införts till förbättring för barnen. UNICEF, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och RFSU ställer sig också bakom kravet i sina remissvar angående människohandelslagstiftningen.

ECPAT Sverige och The Body Shop vill också att det införs skyddade boenden för unga traffickingoffer, boenden där det finns kunskap om barn och människohandel. Dessa boenden kan naturligtvis inte finnas överallt, men med en viss geografisk spridning så att de är tillgängliga för alla offer som behöver dem. Det handlar inte om att ordna tak över huvudet, utan ett kvalificerat sådant. Traumatiska händelser sätter djupare spår hos unga.

Genom samarbetet med The Body Shop har en handkräm sålts till förmån för ECPAT Sveriges arbete mot barnsexhandel i stort. Mycket av det arbetet fokuserar idag på just efterfrågan. Efterfrågan hos dem som köper sex av barn som traffickerats till Sverige, och efterfrågan hos dem som reser till andra länder för utnyttja barn sexuellt där. Det är nyckeln, utan efterfrågan finns det ingen marknad för människohandeln med barn för sexuella ändamål.

Birgitta Engberg är poliskommissarie och har framför allt arbetat med att utreda våld och sexualbrott mot kvinnor och barn. Birgitta har varit chef för Uppsalapolisens brottsofferenhet, och har även omsatt sina erfarenheter i en vidareutbildning för barnutredare på Polishögskolan i Stockholm. Hon har lång erfarenhet av att arbeta med barn som far illa och att hålla förhör med barn. Hon har även utbildat personal på DO i intervjuteknik och förhör med barn, samt medverkat vid Internationella Brottsofferdagen. Birgitta kan bidra till styrelsearbetet med sin praktiska erfarenhet och kunskap från polisväsendet samt sitt personliga engagemang för barn som far illa.