Ekot rapporterar idag om grooming-lagen som nu får kritik för att inte vara tillräckligt skarp. Av 88 grooming-ärenden som kommit in till polisen sedan juli har nära hälften lagts ner. Hittills har inte ett enda fall gått till åtal.
– Hade det här skett vid en sandlåda, 200 meter från bostadsområdet så hade man aldrig accepterat det beteendet från en vuxen, säger Mats Andersson från företaget Netscan som granskar ungdomdomssajter på nätet.
Det var tungt när det begav sig för alla oss som kämpade i motvind för att få igenom en lag om straff för enbart innehav av barnpornografi. Trots att det borde ha varit en uppenbar självklarhet för barnens skull, var det många som kraftfullt kämpade emot. När nu ett förslag är i antågande om att också göra det straffbart att titta på barnpornografi känns det helt rätt.
Utsatta barn behöver allt skydd i världen. Och även om det sannolikt kan väntas bli svårt att lagföra alla som olagligen ”bara tittar” på barnpornografiska bilder, är det en viktig markering från lagstiftarens sida för att främja barnens intressen och stärka deras berättigade krav på integritet. Därtill förhindrar den föreslagna lagstiftningen en del problemfyllda gränsdragningar vid ”tittning” på nätet utan nedladdning.
Och vem skulle vilja gå emot förslaget nu när insikterna om barnens skyddsbehov är så mycket starkare? Inte jag och inte du i alla fall. Förhoppningsvis inga andra heller.
Sven-Erik Alhem är före detta överåklagare men arbetar numera som samhällsdebattör och expertkommentator åt media. Mer av Sven-Erik Alhem kan läsas på www.svenerikalhem.se.
Gärningsmän som köper sex av barn gör sig skyldiga till brottet köp av sexuell handling av barn som är kriminaliserat i 6 kapitel 9 § brottsbalken. Sedan länge har gärningsmän som dömts för det brottet dömts till böter. I det stora flertalet av domarna har bötesstraffet bestämts till 60 dagsböter, vilket måste ses som ett ganska lindrigt bötesstraff.
Jag har under de senaste två åren gått igenom de domar där gärningsmän åtalats för människohandel och där offret varit barn. I de domarna åtalas i många fall också männen som utnyttjat barnen. När jag läst igenom domarna har jag konstaterat att det inte bara är så att det vanligaste straffet är ett lindrigt bötesstraff utan också att straffet är detsamma oavsett om gärningsmannen utnyttjat ett eller flera barn och oberoende av om det skett vid flera tillfällen.
Både Hovrätten för Västra Sverige och Svea hovrätt har under senare tid meddelat två avgöranden där domstolarna frångår praxis och dömer till strängare straff. I avgörandet från hovrätten i Göteborg uttalas att ett utnyttjande av ett offer för människohandel bör innebära att gärningsmannen skall ådömas fängelse om inte särskilda skäl talar emot det.
I den domen öppnas också för resonemang kring att offrens status skall stärkas, trots att sexköpsbrottet är ett brott som alltsedan gärningen kriminaliserades har ansetts riktat mot staten, och inte mot den enskilde. Om det resonemanget skulle accepteras i alla de fall där offer för människohandel är barn skulle barnen ges möjligheter till stöd och ekonomisk ersättning som inte finns idag.
Det skulle också innebära att samhället på ett tydligt sätt markerade att barn som utsätts för köp av sexuell handling är brottsoffer i juridisk mening. I avgörandet från Svea hovrätt uttalades att påföljden för köp av sexuell handling av barn bör vara fängelse om det inte framkommer omständigheter som talar för en annan påföljd. Om den domen blir stilbildande skulle det medföra en stor förändring av praxis, oavsett om barnet är offer för människohandel eller inte.
Sammanfattningsvis kan antas att praxis för påföljder beträffande köp av sexuell handling av barn har förändrats under den senaste tiden. Med stöd av de nu nämnda domarna bör påföljden för köp av sexuell handling av barn inte längre kunna antas vara böter. Särskilt inte när barnet också är offer för människohandel.
Monica Nebelius har tidigare arbetat med frågor om människohandel på justitiedepartementet. Monica Nebelius föreläser även i ämnet.
Sent omsider har regeringen nu kommit med en lagrådsremiss med förslag till ett nytt brott i brottsbalken, kontakt med barn i sexuellt syfte. Men bättre sent än aldrig! För mig är det sedan länge uppenbart att det krävs ett särskilt brott som direkt siktar in sig mot problemen när vuxna, inte minst på Internet, söker kontakt med barn för att till en början skapa förtroende, men med en slutlig målsättning i ett sexuellt övergrepp mot det kontaktade barnet, när väl den vuxne lyckats få till stånd ett möte. Den vuxne själv har naturligtvis en helt annan benämning än ett sexuellt övergrepp på den kontakt han eftersträvar med barnet.
Utan att på något sätt vilja förhäva mig kan det vara av visst intresse att veta lite mer om hur hela frågan aktualiserades och hur lång tid som hunnit förflyta innan lagstiftningsfrågan nu har tagit fart. Alldeles i början av 2005 träffades en entusiastisk ”nätspanare” och tillskyndare av barnens skyddsbehov vid namn Mats Andersson som företrädare för det egna företaget Netscan och jag i Malmö.
Mats Andersson berättade ingående för mig om de erfarenheter han gjort under sina regelbundna nätspaningar och visade mig också konkret vad som hände på nätet. Han hade vid väldigt många tillfällen kunnat konstatera att ett stort antal vuxna, företrädesvis män, ständigt var beredda att på nätet söka kontakter med barn, oftast unga flickor, där målet för den vuxne uppenbarligen var att skapa en senare möjlighet till sexuell kontakt.
Mötet mellan oss resulterade i att jag insåg behovet av en kompletterande lagstiftning som inte minst på ett tidigt stadium skulle verka avskräckande för vuxna att ens söka kontakt med barn med dessa oacceptabla avsikter. Jag skrev därför omedelbart till Riksåklagaren och uppmärksamade honom på vad Mats Andersson och jag diskuterat.
Därefter har det förflutit lång tid med många utrednings- och genomlysningsfaser innan regeringen nu äntligen har kommit med den aktuella lagrådsremissen. Att den föreslagna lagstiftningen behövs är uppenbart. Den kommer – precis som sexköpslagen när den infördes – att verka främst avskräckande. Vem kommer att vilja riskera hamna i en brottsutredning som syftar till att klarlägga om kontakt förekommit med barn i sexuellt syfte? Och den avskräckande effekten kommer att vara bra för barnens skydd mot förrädiska kontaktförsök från vuxna med ej rumsrena bakomliggande, men inte för barnen synliga avsikter.
Sven-Erik Alhem är före detta överåklagare men arbetar numera som samhällsdebattör och expertkommentator åt media. Mer av Sven-Erik Alhem kan läsas på www.svenerikalhem.se.
