Uttrycket grooming betyder att vuxna, ofta med en påhittad identitet, aktivt försöker skapa en förtroendefull relation med barn på nätet i avsikt att senare utsätta dem för sexuella övergrepp. Ett möte på internet kan till en början verka oskyldigt men kan snabbt förvandlas till en mardröm. För er som inte känner till vad grooming handlar om rekommenderar jag att läsa boken Alexandramannen av Katja Wagner. En man som kallade sig för Alexandra dömdes till ett långt fängelsestraff för att ha lurat sammanlagt 58 flickor via deras datorer. I några fall ledde kontakterna till att offren utsattes för våldtäkt. I en undersökning från Brå, Brottsförebyggande rådet, framkommer att nästan varannan 15-årig flicka har utsatts för oönskade sexkontakter av en vuxen via internet. Problemet är omfattande.

Vem har ansvaret för att utbilda och informera kring problemet med grooming och nätkränkningar? I dag är det engagerade människor som genom enskilda organisationer och föreningar eller på egen hand utbildar. Viss information kring problematiken går att få på olika myndigheters nätsidor. ECPAT kontaktas ofta av lärare, skolungdomar och föräldrar som har frågor kring hur man hanterar kränkningar på nätet. ECPAT gav redan 1998 ut informationsmaterial riktat till barn, ungdomar och vuxna.

Det finns idag ett mycket stort behov i samhället av utbildning i att hantera denna fråga. Kunskap saknas hos såväl vuxna som arbetar med unga som hos många barn som inte vet hur man ska skydda sig på nätet. Trots det stora behovet av utbildning saknas idag större utbildningsinitiativ. Idag har skolorna en lagstadgad skyldighet att utreda kränkningar som kommer till deras kännedom, detta gäller även nätkränkningar. För att kunna göra detta på ett effektivt sätt krävs kunskap. Trots att groominglagen funnits i över ett år har endast ett ärende lett till åtal. Det måste betraktas som ett mycket klent resultat.

Sverige ligger tyvärr långt efter på detta område. Ett större grepp måste tas i denna fråga. Storbritannien har varit en föregångare där en särskild myndighet bildats med ett utpekat ansvar att utbilda. I myndigheten samarbetar IT-folk, socialarbetare, poliser, pedagoger och informatörer. Myndigheten har utbildat en miljon barn.

Det råder i Sverige en naiv syn på problemet med grooming och kränkningar på nätet. Vi vuxna måste inse att nätet är en stor del av de ungas vardag, och att nätet är lika mycket en verklighet som det övriga livet. Barn och unga måste få information om de faror som kontakter på nätet kan leda till. Annars riskerar de att utsättas för allvarliga övergrepp.

I FN:s Barnkonvention från 1989 stadgas i artikel 34 att konventionsstaterna är skyldiga att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Av artikel 4 följer att de länder som undertecknat konventionen skall vidta alla lämpliga , lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen. Jag måste tyvärr konstatera att Sverige har långt kvar innan de kan anses ha uppfyllt sin skyldighet i detta avseende. Sverige måste agera långt mer kraftfullt i denna fråga än vad som hittills skett. Regeringen måste peka ut vem som har det övergripande ansvaret för att utbilda barn och unga, men också alla de vuxna som i sin profession kommer i kontakt med dessa frågor.

Så länge problemet förringas på det sätt som sker idag riskerar barn, oftast flickor, att utsättas för mycket allvarliga övergrepp.

Lars Arrhenius
ordförande ECPAT Sverige

”Katia Wagner, journalist och författare till boken Alexandramannen, skriver idag om grooming på nätet. Med grooming menas vuxnas kontakter med barn och ungdomar i sexuella syften. I texten citeras en avhandling från Lunds Universitet :

De utsatta tjejerna efterlyser vuxna som vet ungefär hur det funkar på nätet. Som kan vara empatiska och kunniga lyssnare när de behöver berätta. Som kan hjälpa till att sätta gränser, innan det går för långt. Eller som J uttrycker saken: ‘Hade vuxna brytt sig lite mer skulle det kanske ha blivit annorlunda.’

Texten pekar här på något mycket viktigt. Det behövs mer diskussion mellan barn och vuxna om nätet. Det kräver i sin tur att vuxna skaffar sig kunskap om ungas nätvanor. Ett tips från ECPAT är att låta sig guidas av sina barn genom cyberrymden. Och varför inte själv skaffa konto på en eller flera platser på nätet?

En grundläggande kunskap om ungdomarnas Internet gör det enklare att diskutera och förstå problem som kan uppstå. Och inte minst diskutera grundläggande förhållningsregler.”

Det behövs även diskussioner mellan lärare och elever som del av skolundervisningen. Förslagsvis några få timmar på ett år där diskussioner handlar om ganska grundläggande frågeställningar. Till exempel om modellagenturer söker modeller på community-sajter för ungdomar? Nej, det är inte särskilt sannolikt. Verkar ett erbjudande för bra för att vara sant? Ja, då är det nog det. Det finns självklart mer att diskutera med barn och ungdomar. Läs gärna ECPAT Sveriges skrift om om säkert surfande.

”Så många som 41 namngivna gärningsmän var bosatta på samma ort som offret, eller inom maximalt 10-13 mils avstånd. Detta kan tyda på att männen har som målsättning att träffa offren på bekvämt avstånd från sitt eget hem, men inte för nära, resoneras det i rapporten.”

Läs hela artikeln.

Läs mer: Många sajter för unga har brister.

Läs mer: Polisen ska surfa på ungdomssajter – Folkbladet.

– Hade det här skett vid en sandlåda, 200 meter från bostadsområdet så hade man aldrig accepterat det beteendet från en vuxen, säger Mats Andersson från företaget Netscan som granskar ungdomdomssajter på nätet.

Lyssna på inslaget.

Åtskilliga förbättringar i lagstiftningen har i efterhand tillkommit som gynnat barnens utsatta ställning. En viktig sådan tillkommande lagstiftning den 1 juli  2009 har medfört att det numera är straffbart att som vuxen söka kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte. Kallas vanligtvis gromning eller grooming.

Barn är särskilt utsatta vid nätkontakter, eftersom kontakten åtminstone inledningsvis kan ge sken av att vara med någon jämnårig. Straffet för gromning är böter eller fängelse i högst ett år. Under de första sex månaderna har enligt polisen ”bara” hundratalet anmälningar gjorts, av vilka en del också kan vara felaktiga.

Lagen är viktig oavsett antalet anmälningar och lagföringar. Den drar upp klara gränslinjer och markerar barnens integritet och vuxnas ansvar. Och även om påföljden möjligen inte uppfattas som särskilt kännbar och antalet lagföringar troligen blir förhållandevis få, är lagen likväl effektfull.

Redan risken att råka ut för en förundersökning rörande ett så känsligt brottsområde, tror jag nämligen avhåller åtskilliga som annars skulle kunna lockas pröva. Den erfarenheten finns efter kriminaliseringen av sexköp. Och jag är som sagt övertygad om att detta gäller också denna typen av kontakter med barn. Det är bra för barnen. Liksom för oss andra.

Sven-Erik Alhem är före detta överåklagare men arbetar numera som samhällsdebattör och expertkommentator åt media. Mer av Sven-Erik Alhem kan läsas på www.svenerikalhem.se.

De utsatta tjejerna efterlyser vuxna som vet ungefär hur det funkar på nätet. Som kan vara empatiska och kunniga lyssnare när de behöver berätta. Som kan hjälpa till att sätta gränser, innan det går för långt. Eller som J uttrycker saken: ”Hade vuxna brytt sig lite mer skulle det kanske ha blivit annorlunda.”

Texten pekar här på något mycket viktigt. Det behövs mer diskussion mellan barn och vuxna om nätet. Det kräver i sin tur att vuxna skaffar sig kunskap om ungas nätvanor. Ett tips från ECPAT är att låta sig guidas av sina barn genom cyberrymden. Och varför inte själv skaffa konto på en eller flera platser på nätet?

En grundläggande kunskap om ungdomarnas Internet gör det enklare att diskutera och förstå problem som kan uppstå. Och inte minst diskutera grundläggande förhållningsregler.

Läs texten på Svenska Dagbladet.
Läs ECPATs skrift om grooming.

Katia Wagner som skrivit en bok om Alexandramannen intervjuas av Sydnytt.