Polisen i Norrköping har fått förstärkning av två projektanställda it-spanare som ska surfa runt på ungdomssajter och fånga upp sexkontakter mellan vuxna och barn eller ungdomar.
Ekot rapporterar idag om grooming-lagen som nu får kritik för att inte vara tillräckligt skarp. Av 88 grooming-ärenden som kommit in till polisen sedan juli har nära hälften lagts ner. Hittills har inte ett enda fall gått till åtal.
– Hade det här skett vid en sandlåda, 200 meter från bostadsområdet så hade man aldrig accepterat det beteendet från en vuxen, säger Mats Andersson från företaget Netscan som granskar ungdomdomssajter på nätet.
Den nya lagen mot grooming har fått en blygsam start, rapporterade flera tidningar under helgen. Endast 100 anmälningar har gjorts under det första halvåret med den nya lagen. Sven-Erik Alhem kommenterar nyheten.
Åtskilliga förbättringar i lagstiftningen har i efterhand tillkommit som gynnat barnens utsatta ställning. En viktig sådan tillkommande lagstiftning den 1 juli 2009 har medfört att det numera är straffbart att som vuxen söka kontakt med barn under 15 år i sexuellt syfte. Kallas vanligtvis gromning eller grooming.
Barn är särskilt utsatta vid nätkontakter, eftersom kontakten åtminstone inledningsvis kan ge sken av att vara med någon jämnårig. Straffet för gromning är böter eller fängelse i högst ett år. Under de första sex månaderna har enligt polisen ”bara” hundratalet anmälningar gjorts, av vilka en del också kan vara felaktiga.
Lagen är viktig oavsett antalet anmälningar och lagföringar. Den drar upp klara gränslinjer och markerar barnens integritet och vuxnas ansvar. Och även om påföljden möjligen inte uppfattas som särskilt kännbar och antalet lagföringar troligen blir förhållandevis få, är lagen likväl effektfull.
Redan risken att råka ut för en förundersökning rörande ett så känsligt brottsområde, tror jag nämligen avhåller åtskilliga som annars skulle kunna lockas pröva. Den erfarenheten finns efter kriminaliseringen av sexköp. Och jag är som sagt övertygad om att detta gäller också denna typen av kontakter med barn. Det är bra för barnen. Liksom för oss andra.
-Erik Alhem är före detta överåklagare men arbetar numera som samhällsdebattör och expertkommentator åt media. Mer av Sven-Erik Alhem kan läsas på www.svenerikalhem.se.
Katia Wagner, journalist och författare till boken Alexandramannen, skriver idag om grooming på nätet. Med grooming menas vuxnas kontakter med barn och ungdomar i sexuella syften. I texten citeras en avhandling från Lunds Universitet :
De utsatta tjejerna efterlyser vuxna som vet ungefär hur det funkar på nätet. Som kan vara empatiska och kunniga lyssnare när de behöver berätta. Som kan hjälpa till att sätta gränser, innan det går för långt. Eller som J uttrycker saken: ”Hade vuxna brytt sig lite mer skulle det kanske ha blivit annorlunda.”
Texten pekar här på något mycket viktigt. Det behövs mer diskussion mellan barn och vuxna om nätet. Det kräver i sin tur att vuxna skaffar sig kunskap om ungas nätvanor. Ett tips från ECPAT är att låta sig guidas av sina barn genom cyberrymden. Och varför inte själv skaffa konto på en eller flera platser på nätet?
En grundläggande kunskap om ungdomarnas Internet gör det enklare att diskutera och förstå problem som kan uppstå. Och inte minst diskutera grundläggande förhållningsregler.
Läs texten på Svenska Dagbladet.
Läs ECPATs skrift om grooming.
Igår rapporterade Sydnytt om ett fall där en 35-åring misstänks för övergrepp mot ett stort antal unga flickor. Kontakterna ska ha tagits via nätet och det finns likheter mellan 35-åringen och den så kallade Alexandramannen. Han greps 2005 och dömdes för övergrepp och våldtäkt mot drygt femtio unga tjejer. Samtliga hade han kontaktat via nätet.
Katia Wagner som skrivit en bok om Alexandramannen intervjuas av Sydnytt.
Moderatkvinnorna har publicerat en informationsskrift om grooming. Skriften är del i en kampanj för att uppmärksamma föräldrar och andra vuxna på problemet. Moderatkvinnorna har beslutat av ”gå till kamp mot grooming”, skriver de.
Efter att tillsammans med nätspanaren Mats Andersson på företaget Netscan ha varit med i en process för att påverka opinionen under lång tid, och därvid också för flera år sedan ha kommit med ett förslag till lagstiftning på detta område, känns det tillfredsställande att efter riksdagens beslut nu kunna utropa: Äntligen!
Men – som bekant – det är bättre sent än aldrig, och när det gäller att tillvarata barnens skyddsintressen kan kampen aldrig upphöra. Det finns alltid mer att göra.
Läs även: Lag mot grooming kan få avskräckande effekt.
Sven-Erik Alhem är före detta överåklagare men arbetar numera som samhällsdebattör och expertkommentator åt media. Mer av Sven-Erik Alhem kan läsas på www.svenerikalhem.se.
Igår tog riksdagen äntligen beslut om den så kallade grooming-lagstiftningen. Bakgrunden är problemet med vuxna som söker kontakt med barn i sexuella syften. Den nya lagstiftningen kriminaliserar inte själva kontakten med barn under 15 år, men däremot ytterligare handlingar för att ett ska äga rum.
En ny programvara lanserades under gårdagen, kallad Oopsy & Trixy. Målet är att göra internet till en säkrare plats för barn och unga mellan 8-14 år. Bland annat ska programvaran varna för att lägga ut bilder eller personlig information.
Oopsy & Trixy har utvecklats av så vitt skilda partners som Friends, Telia, MSN, BUP-Elefanten och företaget NetClean Technologies som specialiserat sig på programvara mot barnpornografi.
Programvara för att skydda barn är i sig inte något nytt. Till exempel har det genom åren lanserats program som låter vuxna spärra sajter som de anser vara olämpliga. Ibland har spärrarna även inkluderat de vanligaste community-sajterna, vilket inte varit särskilt genomtänkt.
Och att spärra sajter via hemdatorn ger ofta en falsk trygghet. Det räcker då att använda en annan dator. Och datorer finns det gott om – i skolan, hos vännerna, på bibliotek m.m. Dessutom går det att surfa via mobiltelefonen.
Att däremot lansera två virtuella vänner på nätet – Oopsy & Trixy – som ger tips och råd låter som en intressant idé. Det som behövs bland unga är diskussion och reflektion kring nätvanor. Och här kan programvaran fylla en funktion.
Samtidigt kvarstår behovet av diskussion mellan vuxna och barn om sunt förnuft på nätet, vad man bör och inte bör göra. Det kräver dock att man som vuxen skaffar sig kunskap om ungas internet. Kanske behövs även ett Oopsy & Trixy för vuxna?
