Men: det går faktiskt att lagföra svenskar för den här typen av starkt förkastliga brott i Sverige, fastän brotten begåtts utomlands. Det gick i mitten av 90-talet när jag själv som åklagare hade ett åtal mot den sk ”66-åringen” för att han sexuellt hade utnyttjat en Thailändsk 13 år gammal pojke i Thailand. Och det går idag. Även om det dessvärre sker alltför sällan.

Kristianstads tingsrätt har den 27 december i mål B276-11 dömt en man, född 1966, för våldtäkt mot barn, stämpling till våldtäkt mot barn, grovt barnpornografibrott m m, där brottsoffren är bl a från Filippinerna och brotten begåtts bl a där. Mannen har nu alltså fått fem års fängelse av svensk domstol.

Nu är det hög tid att skärpa debatten och verka för att det blir straffrättsligt mycket farligare för svenskar att bege sig utomlands för att förgripa sig sexuellt mot barn! Det måste bli så farligt och så riskfyllt att alla i förväg åtminstone egoistiskt tänker på vilka negativa följder det kan få för de berörda gärningsmännen. Därigenom kan förhoppningsvis en markant brottsprevention inträffa. I sammanhanget är det utmärkt om den presumtive förövaren också betänker de enorma skadeeffekterna på barnen som utsätts för övergreppen. Brotten mot barn är lika avskyvärda varhelst i världen de inträffar. Det finns inga frizoner på jordklotet. Lagens långa arm i Sverige måste bli än längre och gripa in betydligt oftare.

Sven-Erik Alhem
Ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund och samhällsdebattör (tidigare överåklagare)
http://www.svenerikalhem.se/

Swedavia, med 2 500 medarbetare och elva flygplatser som årligen har drygt 28 miljoner resenärer, blir nu en viktig samarbetspartner till ECPAT Sverige i arbetet mot barnsexhandeln. Swedavia kan genom sitt ställningstagande och agerande göra en viktig insats i kampen mot barnsexhandel.

Handeln med barn för sexuella ändamål är global. Barn transporteras från en ort till en annan, eller från ett land till ett annat, för att möta efterfrågan från förövarna. Förövarna reser till platser där barn tillhandahålls billigt och riskfritt. En studie från Stockholms Universitet uppskattar att svenskar står för cirka 4 000 – 5 000 sexköp av barn utomlands varje år*.

För Swedavia innebär samarbetet med ECPAT i ett första skede utbildning av egen personal, information till leverantörer och samarbetspartners.
Swedavia kommer att upprätta en etisk företagspolicy mot kommersiell sexuell exploatering av barn och införa en klausul om gemensamt avståndstagande i samtliga leverantörskontrakt.

Swedavia har en utsedd ECPAT-ambassadör som ska se till att nyanställd personal får kunskap om samarbetet med ECPAT Sverige. ECPAT-ambassadören ansvarar också för att förmedla information till ledning och personal om barnsexhandel i syfte att ledning och personal kan bidra till hur samarbetet kan utvecklas.

Swedavia kommer även i internationella sammanhang verka för att frågan om barnsexhandel uppmärksammas genom att informera om sitt eget avståndstagande och samarbetet med ECPAT.

Vi på Swedavia är stolta över att få vara med och verka för en bättre värld. Vi ser fram emot att få vara med på ECPAT:s angelägna resa där målet är en tryggare värld för våra barn.
//Charlotta Hyldal, HR-direktör Swedavia.

Socialdepartementet står bakom kampanjen ”Titta inte bort!” mot sexuella brott mot barn. Kampanjen drivs i samarbete med Polisen och ECPAT.
* Om barnsexturism/svenskars sexuella exploatering av barn i andra länder, Christian Diesen och Eva Diesen, Stockholms Universitet 2008.

Det frivilliga deltagandet har gjort att uppslutningen av studenter har varit liten i förhållande till antalet studenter på programmet och man kan dessutom se en tydlig trend av kvinnliga deltagare. Detta gäller för samtliga år som ELSA har organiserat föreläsningar om kommersiell sexuell exploatering av barn, dvs barnpornografi, barnsexturism och människohandel med barn i sexuella syften, och för de flesta juristutbildningar i landet. Det universitet som utmärker sig är Umeå Universitet, där delar av utbildningen är genusinriktad. Man kan undra varför fördelningen med en kvinnlig majoritet ser ut som den gör och bara beklaga att den hälft av studenterna på skolan som kanske allra mest behöver få kunskap i ämnet väljer bort det. Den främsta orsaken till detta är att man vill slippa se det fruktansvärda som sker mot barn överallt i världen varje dag. Den främsta responsen vi får från studenter som inte deltar i halvdagen är ”Nej, usch! Jag orkar inte sitta och lyssna på sådant hemskt.” Vi önskar att dessa studenter istället skulle angripa det vidriga genom att tänka att barnen som utsätts för sexuellt våld och som köps och säljs som produkter varje dag, åtminstone förtjänar att svenska juriststudenter tar sig tid och lyssnar på deras historia. För även om man inte planerar att arbeta inom humanjuridiken spelar det en stor roll om man har vetskap om vad som sker ute i världen.

Om man förstår hur barnsexhandeln fungerar och vart den är främst förekommande har man möjlighet att på arbets- eller privata resor ute i världen uppmärksamma offer för trafficking och vidta åtgärder för att hjälpa dem.  Minsta lilla agerande baserat på kunskaper man har fått under sin utbildning kan avgöra ett barns framtida säkerhet och liv.

Tydliga skillnader kan ses på deltagandet på ELSA/ECPAT seminariet på Umeå Universitet i förhållande till resten av Sverige, och kanske är det just att ämnet berörs i den obligatoriska undervisningen som är nyckeln till framgång i Umeå! Vi anser därför att juristprogram över hela Sverige borde göra en granskning av innehållet i deras kurser och föra in information om sexuell exploatering av barn däri. Om det inte kan göras bör de seminarier som hålls av ECPAT göras obligatoriska – det är det minsta vi kan göra för dessa utsatta barn.

Johanna & Amanda
Bloggare på ’React Now’ 

Ving fördömer alla former av sexuellt utnyttjande av barn och stödjer alla lagar som grundläggs för att förhindra och straffa sådana brott. Sedan mars 1999 ingick Ving ett avtal med ECPAT Sverige om implementering av ”Uppförandekod för researrangörer mot barnsexhandel”.

Syftet med Uppförandekoden är att bidra till bekämpandet av barnprostitution och andra former av sexhandel med barn och grundar sig på FN:s konvention om barns rättigheter. Målet är att öka medvetenheten hos allmänheten. Detta är en mycket viktig fråga och som Sveriges största researrangör ser vi det som en självklarhet att engagera oss och göra vad vi kan för att påverka.
Alla destinationer utanför Europa samt Bulgarien och Rumänien omfattas av ECPAT:s Uppförandekod. Alla hotellägare skriver under tillägget i våra kontrakt. Vårt stöd till barnen och för ECPAT beskrivs i Vings pärmar med hotellinformation, broschyrer och på webben.
I det kontrakt som alla våra hotellpartners skriver under finns en speciell klausul där hotellet förbinder sig att följa policyn mot kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Det innebär att hotellet ser till att hotellpersonalen är informerad och agerar om de ser tecken på att något barn utnyttjas på området. Brott mot policyn resulterar i avslutande av pågående samarbete.

All personal får information och utbildning om ECPAT och uppförandekoden samt vår handlingsplan. Vi utbildar också all vår utlandspersonal i hur de ska agera om de misstänker brott mot policyn (ECPAT hotline). Information finns också till samtliga anställda på intranätet.

Vi upplyser våra gäster om vårt samarbete med ECPAT mot barnsexhandel. Det är något vi vill lyfta fram och är stolta över. Våra kunder informeras via webben, i välkomstmaterial på resmålet, pärmar på hotellen och ibland även muntligen vid välkomstmöten. Vi upplyser också våra gäster hur de ska agera om de misstänker att barn exploateras.

Och vi märker att vårt arbete ger resultat. Vi kan se en attitydförändring från hotellens sida som förstår konsekvenserna av att bryta mot policyn. Idag känner våra kunder till ECPAT och ECPATs arbete i större utsträckning än tidigare, och vår personal har idag mer kunskap i frågorna.

Svårigheterna är att förändra attityden i olika kulturer och att kontrollera partners. Vi arbetar med tusentals hotell och självklart är det svårt att följa upp alla. Ving har ett samarbete med Travelife för de egna koncepthotellen, där cirka 40 procent av våra kunder bor. Det är det enda idag existerande kontrollsystem som finns beträffande miljö och socialt ansvar. En av riktlinjerna består i att motverka barnsexhandel. Detta följs upp av oberoende inspektörer.

/Magdalena Öhrn, informationschef Ving

I slutet av 1997 inledde Fritidsresor samarbetet med ECPAT och undertecknade som första företag i världen uppförandekoden när den var framtagen i början av 1998. Fritidsresor delfinansierade arbetet med uppförandekoden och bidrog med experthjälp om turism och resemönster.

1999 hade Fritidsresor infört uppförandekoden på sina resmål. Därefter har Fritidsresor i samarbete med de nordiska ländernas rikskriminalpoliser även arbetat fram en intern larmkedja vid misstanke om sexuell exploatering av barn. På alla resmål i världen, på webbar och ombord på flygen informerar Fritidsresor sina resenärer om ställningstagandet mot barnsexturism. På resmålen informerar även Fritidsresor om hur resenärer ska agera vid misstänke om att barn exploateras.

I alla hotellavtal framgår det tydligt att Fritidsresor kräver att hotellen tar ansvar och följer barnkonventionen och uppförandekoden. Med andra ord att de ska värna om barns rättigheter.

I Fritidsresors och ägarkoncernen TUI Travel PLCs policy för ansvarsfullt resande är det tydligt vilket ställningstagande koncernen tar vad gäller sexuell exploatering av barn. All personal utbildas, påminns och känner till företagets ställningstagande mot exploatering av barn och när tillfälle ges informeras lokala myndigheter och samarbetspartners om Fritidsresors förhållningssätt.

Eftersom nordiska resenärer och researrangörer anser att sexuell exploatering av barn är direkt motbjudande väljer de bort hotell där det misstänks att barn exploateras. Det gör att hotellen i sitt kvalitetsarbete är måna om att motarbeta detta fenomen för att behålla sina kunder.

En av de större utmaningarna fram till nu för researrangörerna som arbetat med uppförandekoden har varit brist på adekvat utbildningsmaterial för anställda. Något som The Code och ECPAT efter mångåriga påstötningar från resebranschen nu håller på att ta fram.

En annan utmaning är uppföljning av hotell så att koden framförallt kommuniceras till anställda men även att den till fullo efterlevs. Att kontrollera sin egen verksamhet och sina egna underleverantörer kring frågor som handlar om socialt ansvar och miljö får ofta befogad kritik. Men idag finns tyvärr inga externa kontrollfunktioner för just uppförandekoden.

Då Fritidsresor inte äger de tusentals hotell som erbjuds finns ytterst begränsade möjligheter till uppföljning i denna fråga. Fritidsresor har istället infogat förhållningssättet i avtalen, så samarbetet med hotellen kan avslutas med omedelbar verkan om exploatering av barn skulle förekomma.

Fritidsresor samarbetar med organisationen Travelife för uppföljning av hotell. Det är det enda idag existerande kontrollsystem som finns beträffande miljö och socialt ansvar. Dock är det olika researrangörers anställda som gör uppföljningarna.

Jim Hofverberg
Communications Manager TUIfly Nordic & CSR Coordinator TUI Nordic/Fritidsresegruppen

Min egen lilla reflektion är, sedan jag läst domen, följande. Kommer det någonsin att vara möjligt för en ung förståndshandikappad människa att få sin rätt tillgodosedd i en svensk domstolsprocess? Eller är det bara intelligenta, vältaliga och slipade målsägande som fortsättningsvis ska ha en chans att hävda sina rättigheter med de krav som uppenbarligen ställs? Jag ska inte här döma i saken. Ställer bara frågan. Men jag vill mot bakgrund av den kritik mot förhören med flickan under förundersökningen, som hovrätten tagit upp, aktualisera något som uppenbarligen måste förstärkas.

Utan att jag själv haft möjlighet att bedöma kvaliteten på förundersökningen i detta enskilda fall, måste vi generellt säkerställa en kompetens hos de förhörsledare som håller förhör med personer som – i ett eller annat avseende – avviker från domstolarnas ”idealbevispersoner”, vilka minns allt och kan återge vad de varit med om precis så som högsta domstolen nyligen funnit att det kan krävas av dem. Om förhören med alla dem som inte platsar in i klass A bland bevispersoner hålls under de mest gynnsamma betingelserna av särskilt utbildade och kompetenta förhörsledare, kanske också dessa människor har en chans att få rätt när de har rätt. Då kanske följande avsnitt i hovrättens domskäl (s 25 i mål B 2917 –10 och B 3184 -10 från den 18 februari 2011) hade haft en annan och för målsäganden förmånligare lydelse.

”Som tingsrätten antecknat har målsäganden inte vid något av förhören lämnat en spontan och sammanhållen berättelse och hon har inte lämnat annat än i princip detaljlösa beskrivningar av de sexualhandlingar hon påstår att hon varit inblandad i. Det förekommer i förhören också motstridiga och uppenbart felaktiga uppgifter. Slutsatsen av vad som här antecknats om målsägandens person och hennes varierande vilja att medverka vid förhören, sättet att bedriva förhören med henne under förundersökningen samt bristerna i de uppgifter som hon faktiskt lämnat måste bli att målsägandens påståenden i ett trovärdighets- och tillförlitlighetsperspektiv måste bedömas med utomordentlig försiktighet.”

Så långt alltså ett direkt citat från hovrättens domskäl. Det finns fler ifrågasättanden beträffande förhören med flickan i domen.
Alltså: om hovrätten har rätt i sin kritik mot förhörsmetoderna m m, måste en skärpning ske omgående. Det får inte bara vara brottsoffer i klassen A som ska ha en chans att komma till tals under ett straffrättsligt förfarande.
 
Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se
 
Anm: Sven-Erik Alhem är samhällsdebattör och tidigare överåklagare. Sven-Erik Alhem är numera även ordförande i Brottsofferjourernas Riksförbund.

Här finns en stor insats att göra så att alla som kan tänkas upptäcka fall av barnsexturism är medvetna om att det är ett problem och vet vart de ska vända sig för att anmäla det man sett.

Att resebolagen, i samarbete med polisen, tar fram och sprider information till turister om att det på ett resemål finns problem med barnsexturism är oerhört viktigt för att göra alla resenärer uppmärksamma på att det kan förekomma och att de kan göra en insats för samhället och barnen genom att anmäla när de ser något som skulle kunna vara barnsexturism.

För att den som upptäcker barnsexturism ska veta vart man ska vända sig när man sett eller hört talas om ett misstänkt brott, är det också viktigt att det finns information om vart man ska vända sig för att anmäla detta och också att det går att anmäla misstanke om barnsexturism, även sedan man kommit hem från resemålet.

Om man på plats upplever att det är svårt att vända sig till den lokala polisen, exempelvis på grund av språksvårigheter, kan man vända sig till sin ambassad. Det finns exempelvis i Thailand en sambandsman på ambassaden som tar emot anmälningar om misstanke om barnsexturism. Sambandsmän ska finnas i alla länder där barnsexturism är ett problem, t.ex. Kambodja och Vietnam.

Vidare behöver vi arbeta förebyggande i Sverige med attityder gentemot kvinnor och barn för att få till en ändring på den efterfrågan som finns idag som gör att svenskar, i första hand män, åker utomlands och köper sex.

Centerpartiet menar att den som utnyttjar barn sexuellt i andra länder, oavsett hur lagstiftningen ser ut där, ska veta att han eller hon kan dömas för våldtäkt mot barn i Sverige. Sexköp av barn är alltid våldtäkt av barn eftersom ett barn inte kan samtycka till sex med en äldre person.

Vi måste outtröttligt kämpa för att stoppa sexturismen, förövarna skall lagföras och ingen skall tro att det går att komma undan lagföring för sexuella övergrepp på barn för att man gör det utomlands.

Anders Flanking
Partisekreterare

Johan Linander
Riksdagsledamot
Ledamot i Riksdagens Justitieutskott
Ersättare i EU-nämnden

Jag har motionerat i riksdagen och lämnat förslag på vad som bör göras för att motverka sexualbrott mot barn utomlands. Här är några av de viktigaste förslagen.

Idag saknas i stor utsträckning kunskap om de personer som begår övergrepp mot barn utomlands, vilka det är, hur många personer det handlar om osv. Den kunskapen måste bli bättre. Det behövs insatser från staten för att samla in uppgifter om förövarna. Denna information är nödvändig för att kunna arbeta förebyggande mot barnsexturism.

Polisen är beroende av tips från allmänheten för att kunna upptäcka brott. För att det ska vara enkelt för allmänheten att tipsa polisen bör det upprättas så kallade hotlines vid samtliga svenska ambassader och konsulat. I Bangkok finns redan en anmälnings-hotline som är ett resultat av samarbete mellan ambassaden och den svenska polisen på plats. För de poliser som jobbar som sambandsmän utomlands bör det ingå information om barnsexturism i utbildningen.

Det är ett problem att svenskar som häktats för brott i andra länder ofta släpps mot borgen och då kan få ett nytt pass av svenska ambassaden och därefter lämna landet. FN:s barnrättskommission har kritiserat Sverige för detta. Den misstänkte förövaren undkommer åtal i det land där brottet har begåtts och i Sverige saknas resurser och frågan prioriteras inte. Det behövs en lösning på detta problem.

Svenska styrkor som reser utomlands på fredsbevarande uppdrag måste få utbildning i barnsexturism för att undvika att brott begås. Tidigare har ECPAT hållt utbildningar men de bjuds inte längre in. Det är viktigt att information om barnsexturism ingår i utbildningen inom försvarsmakten och att frågorna diskuteras.

Turismindustrin har ett ansvar. Branschen måste ta ett större ansvar för vilka negativa konsekvenser turism kan leda till och se sin egen roll i det. Därför behövs diskussioner på utbildningar för blivande resebranschanställda. Barnsexhandel och barnsexturism bör ingå som en obligatorisk del av turismutbildningarna på gymnasienivå, eftergymnasial nivå och högskolenivå.

För oss i Miljöpartiet är det här angelägna frågor där det finns mycket att göra för att förhindra att barn kränks och far illa.

Jan Lindholm
Jan Lindholm är ledamot av Sveriges riksdag sedan 2004, och är ledamot i Civilutskottet och Nordiska rådets svenska delegation, samt ersättare i Socialutskottet. Jan är Miljöpartiets representant i riksdagens tvärpolitiska barngrupp.

För oss socialdemokrater har kampen för barn rättigheter varit en självklarhet. Sverige var också ett av de första länderna som ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter som trädde i kraft 1990. Konventionen innebär en skyldighet att skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp, men även att vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra övergrepp.

När den nya sexualbrottslagen trädde i kraft 2005 skärptes möjligheterna att komma åt sexförbrytare utomlands. Kravet på dubbel straffbarhet togs bort för allvarliga sexualbrott mot barn. Det går därmed att bli straffad för något som anses brottsligt i Sverige, även om det inte är det i det land där handlingen sker. Men det finns mer att göra. Vi vill därför:

Ta ytterligare initiativ i EU för att kartlägga och bekämpa förekomsten av barnsexturism i världen. Förövarna flyttar runt till de länder där det är lättast att utnyttja barn och där rättsväsendet är minst starkt. Låt Europol få en tydlig roll i detta arbete.

Öka informationsinsatserna mot barnsexturism ytterligare. Uppmärksamma svenska turister på problemet och vilka insatser de kan bistå med. Fler ögon som kan anmäla har en avskräckande inverkan.

Låt en minister i regeringen ha ansvar för hela barnsexturismen som fråga. Då faller den inte mellan stolarna, vilket den gör idag.

Vi måste ha fler polisiära sambandsmän på Sveriges ambassader i de områden där man vet att barnsexturism är vanligt förekommande.

Konsulat och ambassader ska rapportera alla svenskar som anmäls, åtalas och döms för denna typ av brott utomlands till svenska myndigheter.

Thomas Bodström
Kriminalpolitisk talesperson (s)