Svenska Dagbladet uppmärksammar idag en svensk man som gripits i Phnom Penh misstänkt för barnsexbrott. Positivt nog har Sverige svarat snabbt genom att sända en svensk polis till Kambodja. Sådana kontakter är mycket värdefulla och Sverige markerar därmed att vi ser brottsområdet som viktigt.
Dessutom beslutade polisen kring årsskiftet att tillsätta nya tjänster som enbart ska fokusera på barnsexturism. Kanske ser vi nu en förändring där barnsexturism slutligen ges en viss prioritet som brottsområde?
Polisens agerande och de nya tjänsterna inger hopp!
Barn utsätts varje år för övergrepp av svenska turister. Väl tillbaka i Sverige löper gärningsmannen i princip ingen risk att åka fast.
Nyligen deltog jag i ett seminarium om sexuell exploatering av barn i utlandet, så kallad barnsexturism. Som arrangör stod Riksdagens tvärpolitiska barngrupp tillsammans med ECPAT och programmet innehöll ett antal presentationer av poliser, åklagare och politiker. Dock så lyste statssekreteraren från ansvarigt departament med sin frånvaro. Ett tecken på att regeringen inte har den prioritet i denna fråga som man önskar sig?
Den mest uppskattade men samtidigt uppskakande presentationen hölls av Seila Samleang från Kambodja, ett land som under de senaste åren betraktats nästan som ett paradis för pedofiler. När andra länder har gjort det svårare och svårare för barnsexturister har många sökt sig just till Kambodja. Fattigdom och korruption har gjort det lätt och nästintill riskfritt att skaffa sig barn att förgripa sig på, tills nu.
Seila Samleang ansvarar nämligen för en aktionsgrupp, APLE Action pour les enfants, som kämpar mot sexuell exploatering av barn. Hans genomgång av ett stort antal konkreta fall under de senaste åren berörde alla seminariedeltagarna. Han visade hur aktionsgruppen systematiskt bistod i att lagfara förövarna. En verksamhet som har bidragit till åtal mot 74 utlänningar och 58 dömda. Något som säkert har inneburit att flera pedofiler på sistone dragit sig för att åka till Kambodja för att ha sex med barn.
Om Seila Samleangs föredrag faktiskt gav en smula hopp, fler och fler barnsexturister åker fast i Kambodja, så gav övriga svenska presentationer anledning till viss hopplöshet. Poliser och åklagare gav en dyster bild av vilka praktiska möjligheter det finns för att lagfara en svensk barnsexturist. En kombination av låg prioritering men även praktiska hinder gör det nästintill osannolikt att en svensk medborgare skulle dömas för sexuell exploatering av ett barn i ett annat land.
Har man väl klarat sig att komma tillbaka till Sverige verkar det som om det är i princip omöjligt för rättsväsendet att dels genomföra en förundersökning och dels att faktiskt åtala. Det är problem med att vi inte har de nödvändiga avtalen med flertalet länder, poliser och åklagare har svårt att komma igenom andra länders byråkrati och det är svårt att höra barnen som vittnen.
Självfallet är det en utmaning att genomföra en rättsprocess av denna art. Dock framstår det inte som helt omöjligt. En fråga jag ställde mig under seminariet var, varför utlämnar vi inte svenska medborgare till det land där själva övergreppet skett? Då skulle ju själva processen vara väsentligt enklare. Exemplet från Kambodja visar det. Men, det är ju klart, det är säkert omöjligt insåg jag i min politiska naivitet.
Didrik von Seth har mer än 25 års erfarenhet i ledande befattningar inom reseindustrin. Under sin tid i Fritidsresegruppen var han drivande i företagets undertecknade av Uppförandekoden för researrangörer år 1997. Koden, som ställer krav på att researrangören aktivt motverkar barnsexturism, har senare undertecknats av mer än 600 företag runt om i världen och omfattar därmed över 30 miljoner resenärer årligen. Didrik von Seth låg som VD även bakom Resfeber.se’s utveckling till den ledande nätarrangören i Skandinavien. Didrik är sedan våren 2008 ledamot i Ecpat Sveriges styrelse.
Under helgen publicerade Svenska Dagbladet en längre artikel om barnsexturism i Kambodja. I artikeln intervjuas Seila Samleang från organisationen APLE under sitt besök hos ECPAT Sverige förra veckan. Han talade under vistelsen på ett seminarium arrangerat av ECPAT och Riksdagens tvärpolitiska barngrupp.
APLE är en av flera organisationer som bidrar till att synen på Kambodja verkar förändras bland barnsexköpare. Organisationen har bidragit till ett ökat antal domar de senaste åren som sannolikt har fått en avskräckande effekt.
Under riksdagsseminariet förra veckan talade även Stefan Kronqvist, Rikskriminalpolisens IT-brottsrotel. Han pekade på att barnsexturismen ofta handlar om en systematisk verksamhet.
- Det finns nätverk där man diskuterar och hjälper varandra på olika sätt. Det är vad man på mediaspråk kallar för pedofilringar.
Frågan är dock vad som sker i takt med hårdare tag mot barnsexturister i Kambodja? Den yttersta orsaken till barnsexhandeln är köparna som skapar och upprätthåller en marknad för sexuella tjänster av barn. Utan deras pengar och efterfrågan på sådana tjänster skulle marknaden inte existera.
När ett land tar i med hårdhandskarna mot problemet tenderar barnsexköparna att bege sig till ett annat land. Företrädesvis ett land med svag lagstiftning och där brottsområdet inte är prioriterat. Sverige kan i sammanhanget se till att inte svenskar bidrar till övergreppen. På det området har Sverige mycket att göra.
Läs Svenska Dagbladets artikel.
Under onsdagen genomförde ECPAT Sverige och Riksdagens tvärpolitiska barngrupp ett gemensamt seminarium om barnsexturism. Bland talarna på seminariet fanns Seila Samleang från organisationen APLE baserad i Kambodja, ett av de länder som har problem med utländska förövare. APLE har i samarbete med kambodjansk polis bidragit till ett stort antal fällande domar.
Under sitt tal konstaterade Seila Samleang att efterfrågan på kambodjanska barn tycks öka trots allt större risker. Under enbart 2009 har hittills tolv förövare åtalats, vilket är lika många som under hela 2008.
- Det finns mentala spärrar som förövaren måste bryta igenom innan han går från fantasier till reella övergrepp. Vi måste se till att dessa spärrar upprätthålls, sade Seila Samleang.
Ett problem som Samleang tog upp är sofistikerade metoder för att skapa ett beroende till förövaren hos fattiga familjer. Det handlar om en stegvis process som han kallar ”grooming”. Förövaren etablerar kontakt och erbjuder familjen hjälp, främst ett ekonomiskt bistÃ¥nd. Det även handla om mat, kläder, resor och liknande. Ju starkare beroendet är desto mindre är chansen att föräldrar eller offer kontaktar polisen.
Under seminariet tog Seila Samleang exempel från en mängd olika gripanden och domar. Till exempel en tysk förövare som fotade övergreppen och därefter lade ut bilderna till försäljning på nätet. En annan förövare visade sig vara hiv-smittad. Han dömdes för övergrepp på sju pojkar.
En annan talare under seminariet var Stefan Kronqvist, Rikskriminalpolisens IT-brottsrotel:
- Vi vet att detta ofta inte är någon ad hoc-verksamhet, att en person får för sig att begå övergrepp på barn utomlands. Det finns nätverk där man diskuterar och hjälper varandra på olika sätt. Det är vad man på mediaspråk kallar för pedofilringar.
Polisen har sedan årsskiftet tillsatt flera tjänster som ska specialisera sig barnsexturism. Samtidigt finns en del praktiska problem, påpekar Stefan Kronqvist. Det gäller till exempel obefintliga avtal om ömsesidig hjälp med flera av de länder som berörs.
Andra talare under dagen var Helena Karlén, generalsekreterare ECPAT Sverige, Annethe Ahlenius, polisens sambandsman i Bangkok och Marianne Ny, vice överåklagare. Ulrica Karlsson och Moncia Green från Tvärpolitiska barngruppen inledde respektive avslutade seminariet med tänkvärda ord.
ECPAT Sverige ingår i projektet Schyst Resande tillsammans med flera andra organisationer. Målet är att framtidens resande i ökad utsträckning ska gynna lokalbefolkningen i länderna. Igår skrev Dagens Nyheter om problematiken:
- Vi efterlyser en etisk policy hos reseföretagen, och ett stort utbud av schysta resor, uppgav Eléonore Elfström Fauré, verksamhetsansvarig vid Fair Trade Center till Dagens Nyheter. Fair Trade Center är en av organisationerna som ingår i Schyst Resande.
I dagsläget finns ett samarbete mellan ECPAT och samtliga stora charterarrangörer där målet är att motverka barnsexturism. Researrangörerna åtar sig bland annat att utbilda personal och ställa krav på hotell och andra underleverantörer.
Genom Schyst Resande är mÃ¥let att resebranschen ska ta ytterligare ansvar. Turistnäringen sysselsätter ca 11 procent av världens arbetskraft där en del arbetar under usla arbetsvillkor. Dessutom tenderar inkomsterna frÃ¥n turismen, genom systemet med ”all inclusive”, att inte gynna de lokala näringarna.
Det finns fler problem än så som Schyst Resande vill lösa. Organisationerna bakom projektet är ECPAT Sverige, Fair Trade Center, Hotell- och restaurangfacket, IOGT-NTO-rörelsen, Svenska kyrkan och Unionen.
Läs Dagens Nyheters artikel om Schyst Resande.
Besök projektets hemsida.
Idag skriver ECPATs generalsekreterare Helena Karlén om barnsexturism pÃ¥ debattsajten Newsmill, under rubriken ”Fritzls grymheter är inget unikt”:
”MÃ¥nga har med rätta ställt sig frÃ¥gan hur Josef Fritzl kunde utsätta sin egen dotter för dessa grymheter. Samtidigt pÃ¥gÃ¥r liknande grymheter som borde förtjäna samma uppmärksamhet. När senast uppmärksammades en svensk barnsexturist pÃ¥ motsvarande sätt som Josef Fritzl?”
Klicka här för att läsa debattartikeln.
Ibland hejdar jag mig och drar efter andan. Har det verkligen gÃ¥tt mer än 20 Ã¥r? Skulle Rosario Baluyot – om hon hade fÃ¥tt leva – ha varit mer än trettio Ã¥r gammal i dag? Jag tittar pÃ¥ 30-Ã¥riga kvinnor omkring mig och inser samtidigt att det är meningslöst.
Rosario skulle aldrig ha kunnat bli som svenska kvinnor i samma ålder. Hennes kropp skulle aldrig ha tränats och formats på ett gym, hennes tänder skulle aldrig ha borstats så noga att de kunnat glittra så vita, hennes hår skulle inte ha doftat av dyrbart schampo och lika dyrbar balsam.
Hon skulle ha varit en mycket fattig kvinna pÃ¥ Filippinerna, förmodligen mor till ett antal barn och förmodligen med en ganska rejäl bekymmersrynka mellan ögonen. Men ändÃ¥… Hon skulle ha levat. Och hennes barn skulle ha levat.
Men Rosario Baluyot hann aldrig blir kvinna. Hon dog när hon var elva år gammal, en skitig gatunge som bara en enda gång fick ta ett riktigt bad i ett riktigt badkar. Utanför dörren väntade hennes mördare, en sexturist från Österrike, han som bara en halvtimme senare tryckte upp en massagestav i hennes slida så hårt att muskulaturen brast och staven kilades fast.
Där satt den sedan i ett halvår, medan Rosario frättes sönder av smärtor och infektion för att slutligen avlida i bukhinneinflammation.
Jag gick i Rosarios fotspår för tjugo år sedan och skrev en bok om hennes korta liv. Den kom ut i en första upplaga för tjugo år sedan och trycktes om så sent som förra året. Ändå har hon inte lämnat mig, hon går fortfarande bakom mig och plågar mig med sina evinnerliga frågor.
Vad är den här världen för ett ställe? Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända? Jag har inget svar att ge henne. För det sorgliga är att det som hände Rosario, detta att en västerländsk man tog sig rätten att köpa sex med ett litet brunt barn, det händer fortfarande varje dag. Och det måste stoppas.
Majgull Axelsson är journalist och författare, och har bland annat skrivit boken Rosario är död. Hon är även en av grundarna till ECPAT Sverige. Foto: Sara Mac Key.
En fransk och en amerikansk medborgare har gripits i Kambodja misstänkta för övergrepp mot barn. Gripandena oroar barnrättsorganisationen APLE eftersom det enbart i år gripits sex tillresta personer hittills. Det kan jämföras med hela förra året då sammanlagt 15 utländska personer greps.
Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Sydostasien vilket utnyttjas av barnsexturister. Trots fler allt gripanden menar APLE att problemet verkar öka.
I dagsläget bedrivs en mängd kampanjer som varnar förövare. I landet finns även så kallade hotlines som tar emot tips. Därutöver finns ofta kontakter mellan barnrättsorganisationer, polis och olika länders ambassader. Ett av de mer aktiva länderna är USA. På deras ambassad i Phnom Penh finns särskild personal på plats med uppgift att stoppa egna medborgare som begår övergrepp i landet.
I september förra året rapporterade nyhetsbyrån IRIN att människohandeln i Kambodja riskerar att öka till bakgrund av stigande priser för mat och bränsle. Bland annat rekryteras barn från landsorten för att utnyttjas i sexhandel eller som arbetskraft i Phnom Penh, Siem Riep och Sihanoukville.
Läs mer.
Idag gick det franska flygbolaget Air France ut med ett pressmeddelande som redogör för året som gått. Innehållet riktas i första hand till specialintresserade, men det finns samtidigt några intressanta stycken. Bland annat nämns den film som sedan 2006 visas på långdistansflygningar.
Filmen sänder en tydlig varning till barnsexturister och avslutas med att lista fängelsedomar för övergrepp. Den är ett bra exempel på rak kommunikation och visar tydligt hur näringslivet kan bidra i arbetet mot barnsexturism. Air France förefaller dessutom stolta över sitt ställningstagande. Kanske något för SAS att ta efter?
Klicka här för att se filmen.
Den 27 maj är regeringen kallad till Geneve för att besvara hur Sverige lever upp till FNs Barnkonvention. Utfrågningen arrangeras av FNs Barnrättskommitté, ett oberoende expertorgan som kontrollerar hur Barnkonventionen efterlevs. Resultatet blir ett slutdokument med rekommendationer och slutsatser.
Sådana utfrågningar genomförs ungefär vart femte år. I den senaste slutrapporten från 2005 kritiserades Sverige bland annat för en ofullständig definition av barn i barnornografiärenden, där Sverige inte tillämpar en strikt 18-årsgräns för vad som är barnpornografi. I dagsläget görs bedömningen utefter barnets könsmognad. Ett förslag till ny barnpornografilagstiftning kan dock komma att ändra på detta.
Barnrättskommittén uttryckte även oro angående övergrepp som begås av svenska medborgare utomlands, det som ofta kallas barnsexturism. I den nya kallelsen till utfrågning av den svenska regeringen har Barnrättskommittén begärt ännu mer information på samma tema. I kallelsen står bland annat följande:
”Please provide updated data for 2006, 2007 and 2008 on the number of Swedish citizens involved in sexual exploitation of children abroad and indicate the types of offences. Please also provide information on investigation, prosecution and punishment of the perpetrators.”
Från Sverige kommer socialdepartementet att delta på utfrågningen och redovisa Sveriges insatser för att stävja barnsexturism. Vi önskar dem lycka till.
Läs även:
”Ärenden om barnsexturism läggs ner”.
”Sven-Erik Alhem: Varför denna pessismism i utredningsapparaten?”
Philip om 
