Av de 1009 svenskar som deltog i undersökningen hade 86 procent rest utomlands de senaste fem åren. Av dessa var det åtta procent som säger sig ha stött på barnsexturism, vilket är dubbelt så många jämfört med år 2010.

Av dem som hade stött på barnsexturism svarade 62 procent att de gjorde något. Vad man gjorde fördelade sig enligt följande:

26 procent anmälde till polis, fem procent anmälde till ECPAT och resten ”markerade att något var fel”, t ex genom att skälla ut den misstänkta personen, berätta för resepersonal eller ”tittade intensivt så att personen blev störd”.

Hela 38 procent av de som säger sig ha sett misstänkt barnsexturism gjorde ingenting alls. På följdfrågan om varför de inte gjorde något svarade de bland annat att de var osäkra, inte visste hur man gör, att de var rädda/fega eller att det ”förekommer överallt” och ”inte [är] min ensak”.

Av de resenärer som sett tecken på barnsexturism hade 86 procent gjort det i Asien, och 13 procent i Europa.

Läs hela undersökningen via länken här nedan.

YouGov 2011-0814 Rapport Barnsexturism 2011-111128 – Ecpat

Men: det går faktiskt att lagföra svenskar för den här typen av starkt förkastliga brott i Sverige, fastän brotten begåtts utomlands. Det gick i mitten av 90-talet när jag själv som åklagare hade ett åtal mot den sk ”66-åringen” för att han sexuellt hade utnyttjat en Thailändsk 13 år gammal pojke i Thailand. Och det går idag. Även om det dessvärre sker alltför sällan.

Kristianstads tingsrätt har den 27 december i mål B276-11 dömt en man, född 1966, för våldtäkt mot barn, stämpling till våldtäkt mot barn, grovt barnpornografibrott m m, där brottsoffren är bl a från Filippinerna och brotten begåtts bl a där. Mannen har nu alltså fått fem års fängelse av svensk domstol.

Nu är det hög tid att skärpa debatten och verka för att det blir straffrättsligt mycket farligare för svenskar att bege sig utomlands för att förgripa sig sexuellt mot barn! Det måste bli så farligt och så riskfyllt att alla i förväg åtminstone egoistiskt tänker på vilka negativa följder det kan få för de berörda gärningsmännen. Därigenom kan förhoppningsvis en markant brottsprevention inträffa. I sammanhanget är det utmärkt om den presumtive förövaren också betänker de enorma skadeeffekterna på barnen som utsätts för övergreppen. Brotten mot barn är lika avskyvärda varhelst i världen de inträffar. Det finns inga frizoner på jordklotet. Lagens långa arm i Sverige måste bli än längre och gripa in betydligt oftare.

Sven-Erik Alhem
Ordförande i Brottsofferjourernas riksförbund och samhällsdebattör (tidigare överåklagare)
http://www.svenerikalhem.se/

1995 genomfördes den då första rättegången i Sverige av en svensk för sexuella övergrepp mot barn utomlands. Den då 66-årige mannen utnyttjade en 13-årig pojke i Thailand. Den rättegången slutade med att mannen dömdes mot sitt nekande till tre månaders fängelse, minus 17 dagar som han satt häktad i Thailand. Rätten trodde på pojkens historia, men valde att sänka förövarens straff med motiveringen att: ”…osäkerhet råder om han [13-åringen] åsamkats någon nämnvärd skada av XXs sexuella utnyttjande av honom samt att XX drabbats av betydande olägenheter och obehag till följd av den stora uppmärksamhet massmedia har ägnat fallet…”

Christian och Eva Diesen uppskattar i sin studie ”Om barnsexturism/svenskars sexuella exploatering av barn i andra länder” (Stockholms Universitet 2008) att svenskar står för mellan 3,000-5,000 sexköp av barn utomlands årligen.

Den 8 december inleddes ytterligare en rättegång, denna gång i Eskilstuna, mot en svensk man som misstänks ha förgripit sig på barn i Filippinerna. Där kommer vittnen att framträda via videolänk från Filippinerna.

Lyssna på ECPAT Sveriges generalsekreterare Helena Karlén när hon talar om fallen på Sveriges Radio!

Ving fördömer alla former av sexuellt utnyttjande av barn och stödjer alla lagar som grundläggs för att förhindra och straffa sådana brott. Sedan mars 1999 ingick Ving ett avtal med ECPAT Sverige om implementering av ”Uppförandekod för researrangörer mot barnsexhandel”.

Syftet med Uppförandekoden är att bidra till bekämpandet av barnprostitution och andra former av sexhandel med barn och grundar sig på FN:s konvention om barns rättigheter. Målet är att öka medvetenheten hos allmänheten. Detta är en mycket viktig fråga och som Sveriges största researrangör ser vi det som en självklarhet att engagera oss och göra vad vi kan för att påverka.
Alla destinationer utanför Europa samt Bulgarien och Rumänien omfattas av ECPAT:s Uppförandekod. Alla hotellägare skriver under tillägget i våra kontrakt. Vårt stöd till barnen och för ECPAT beskrivs i Vings pärmar med hotellinformation, broschyrer och på webben.
I det kontrakt som alla våra hotellpartners skriver under finns en speciell klausul där hotellet förbinder sig att följa policyn mot kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn. Det innebär att hotellet ser till att hotellpersonalen är informerad och agerar om de ser tecken på att något barn utnyttjas på området. Brott mot policyn resulterar i avslutande av pågående samarbete.

All personal får information och utbildning om ECPAT och uppförandekoden samt vår handlingsplan. Vi utbildar också all vår utlandspersonal i hur de ska agera om de misstänker brott mot policyn (ECPAT hotline). Information finns också till samtliga anställda på intranätet.

Vi upplyser våra gäster om vårt samarbete med ECPAT mot barnsexhandel. Det är något vi vill lyfta fram och är stolta över. Våra kunder informeras via webben, i välkomstmaterial på resmålet, pärmar på hotellen och ibland även muntligen vid välkomstmöten. Vi upplyser också våra gäster hur de ska agera om de misstänker att barn exploateras.

Och vi märker att vårt arbete ger resultat. Vi kan se en attitydförändring från hotellens sida som förstår konsekvenserna av att bryta mot policyn. Idag känner våra kunder till ECPAT och ECPATs arbete i större utsträckning än tidigare, och vår personal har idag mer kunskap i frågorna.

Svårigheterna är att förändra attityden i olika kulturer och att kontrollera partners. Vi arbetar med tusentals hotell och självklart är det svårt att följa upp alla. Ving har ett samarbete med Travelife för de egna koncepthotellen, där cirka 40 procent av våra kunder bor. Det är det enda idag existerande kontrollsystem som finns beträffande miljö och socialt ansvar. En av riktlinjerna består i att motverka barnsexhandel. Detta följs upp av oberoende inspektörer.

/Magdalena Öhrn, informationschef Ving

Barnsexturism

ECPAT välkomnar att regeringen och i synnerhet polisen arbetar mer mot barnsexturism idag än man gjorde 2009. Däremot, så länge inga domar faller, inga åtal väcks och antalet anmälningar är begränsade finns mycket kvar att göra. Att det är riskfritt och straffritt att åka utomlands och begå sexualbrott mot barn, såsom uttalas av forskarna Diesen vid Stockholms Universitet (2009), är giltigt till dess att domar faller. Staten måste dessutom uppmuntra allmänheten att anmäla, vilket ECPAT och reseindustrin arbetat för under många år. Det är oacceptabelt att näringslivet tagit mer ansvar under de gångna 15 åren än de svenska myndigheterna. Det finns fortfarande stora luckor i förutsättningarna att kunna straffa svenskar för sexualbrott mot barn utomlands. Bland annat är vissa sexualbrott mot barn fortfarande förenade med krav på dubbel straffbarhet. Om det vore ett sådant gott internationellt samarbete som Justitieministern menar på detta brottsområde så skulle vi nog ha sett fler än en handfull domar i Sverige, mot svenskar som begått sexualbrott mot barn utomlands.

Barnpornografi

ECPAT välkomnar att utredningstider kortas ner och att fler brott utreds. Polisen intygar själv att det tar lång tid att granska bilderna och att det fortfarande preskriberas ärenden. Justitieministern intygar också att mängden bilder är ett problem. Domare vill inte titta på bilderna själva utan går oftast på granskningsprotokollen för att se vilken typ av brott det rör sig om. Så länge rättsväsendet inte utreder grova sexualbrott mot barn, så länge en enda bild preskriberas, är det ett barn för mycket som samhället svikit.

ECPAT och landets övriga barnrättsorganisationer kommer inte nöja sig förrän alla barn har samma värde, som de ska ha enligt Barnkonventionen, säger Helena Karlén.

(ECPAT påpekar och välkomnar att FN skall göra sin bedömning om situationen under oktober månad, och ECPAT hoppas att regeringen till dess reviderat sin rapport.)

I slutet av 1997 inledde Fritidsresor samarbetet med ECPAT och undertecknade som första företag i världen uppförandekoden när den var framtagen i början av 1998. Fritidsresor delfinansierade arbetet med uppförandekoden och bidrog med experthjälp om turism och resemönster.

1999 hade Fritidsresor infört uppförandekoden på sina resmål. Därefter har Fritidsresor i samarbete med de nordiska ländernas rikskriminalpoliser även arbetat fram en intern larmkedja vid misstanke om sexuell exploatering av barn. På alla resmål i världen, på webbar och ombord på flygen informerar Fritidsresor sina resenärer om ställningstagandet mot barnsexturism. På resmålen informerar även Fritidsresor om hur resenärer ska agera vid misstänke om att barn exploateras.

I alla hotellavtal framgår det tydligt att Fritidsresor kräver att hotellen tar ansvar och följer barnkonventionen och uppförandekoden. Med andra ord att de ska värna om barns rättigheter.

I Fritidsresors och ägarkoncernen TUI Travel PLCs policy för ansvarsfullt resande är det tydligt vilket ställningstagande koncernen tar vad gäller sexuell exploatering av barn. All personal utbildas, påminns och känner till företagets ställningstagande mot exploatering av barn och när tillfälle ges informeras lokala myndigheter och samarbetspartners om Fritidsresors förhållningssätt.

Eftersom nordiska resenärer och researrangörer anser att sexuell exploatering av barn är direkt motbjudande väljer de bort hotell där det misstänks att barn exploateras. Det gör att hotellen i sitt kvalitetsarbete är måna om att motarbeta detta fenomen för att behålla sina kunder.

En av de större utmaningarna fram till nu för researrangörerna som arbetat med uppförandekoden har varit brist på adekvat utbildningsmaterial för anställda. Något som The Code och ECPAT efter mångåriga påstötningar från resebranschen nu håller på att ta fram.

En annan utmaning är uppföljning av hotell så att koden framförallt kommuniceras till anställda men även att den till fullo efterlevs. Att kontrollera sin egen verksamhet och sina egna underleverantörer kring frågor som handlar om socialt ansvar och miljö får ofta befogad kritik. Men idag finns tyvärr inga externa kontrollfunktioner för just uppförandekoden.

Då Fritidsresor inte äger de tusentals hotell som erbjuds finns ytterst begränsade möjligheter till uppföljning i denna fråga. Fritidsresor har istället infogat förhållningssättet i avtalen, så samarbetet med hotellen kan avslutas med omedelbar verkan om exploatering av barn skulle förekomma.

Fritidsresor samarbetar med organisationen Travelife för uppföljning av hotell. Det är det enda idag existerande kontrollsystem som finns beträffande miljö och socialt ansvar. Dock är det olika researrangörers anställda som gör uppföljningarna.

Jim Hofverberg
Communications Manager TUIfly Nordic & CSR Coordinator TUI Nordic/Fritidsresegruppen

Hej Kim!

Jag delar helt din uppfattning att arbetet mot barnsexturism måste fortsätta. Tyvärr finns ingen enkel lösning. Arbetet måste bedrivas både i Sverige och genom internationellt samarbete. Nedan nämner jag något om det arbete som pågår.

Sverige driver frågan om barnsexturism i internationella sammanhang, särskilt inom EU. Inom Europol har barnsexturismen börjat tilldra sig intresse och en särskild arbetsgrupp har bildats med Storbritannien, Nederländerna och Sverige. Bakgrunden till detta är den särskilda satsning på barnsexturism som svensk polis genomfört och som har gett resultat över förväntan.

Dessutom har en arbetsgrupp bildats under ledning av Eurojust med representanter för Eurojust, Europol och USA bildats i syfte att etablera nära kontakter mellan EU och USA när det gäller framför allt brott som innebär exploatering av barn på Internet, resor i syfte att begå sexuella övergrepp mot barn och handel med minderåriga.

Inom EU förhandlas också ett förslag till direktiv om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi. Förslaget syftar till att skapa minimiregler för vad som ska vara straffbart och påföljder. Det syftar också till att stärka åtgärderna för att förebygga brott och förbättra skyddet av brottsoffer.

För att barnsexhandel ska kunna bekämpas internationellt är det nödvändigt med informationsutbyte. Vi genomför ett rådsbeslut inom EU som förbättrar möjligheten att ge brottsbekämpande myndigheter direktåtkomst till varandras DNA-register, fingeravtrycksregister och fordonsregister. Under året kommer också utbytet av uppgifter ur kriminalregister inom EU förbättras. Varje medlemsstat som meddelar en dom mot en annan medlemsstats medborgare ska informera medborgarlandet om domen. Tanken är att varje medlemsstat ska ha fullständig information om alla domar som meddelats inom EU mot de egna medborgarna.

Åklagarmyndigheten kommer under 2011 att genomföra en granskning av handläggningen av sexualbrott mot barn begångna utanför landet. Granskningen syftar till att klarlägga om det finns några brister i handläggningen av ärendena särskilt vad gäller bevisupptagning, snabbhet i samverkan mellan myndigheter i Sverige och andra länder.

En bred utvärdering av den svenska sexualbrottslagstiftningen har skett. Utredningen föreslår att tillämpningsområdet för bestämmelsen om våldtäkt mot barn ska vidgas och att straffskalorna för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt övergrepp ska skärpas. Utredningen föreslår att Sverige ska tillträda Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. För att Sverige ska uppfylla kraven i konventionen föreslås lagändringar som innebär att brottet sexuellt ofredande utvidgas till att uttryckligen omfatta gärningar där ett barn i ett sexuellt syfte förmås att bevittna en sexuell handling, att kravet på dubbel straffbarhet tas bort även för brotten utnyttjande av barn för sexuell posering och köp av sexuell handling av barn. Betänkandet är ute på remiss.

Beatrice Ask
Justitieminister

Anders Flanking (C) och Johan Linander (C) skrev i september 2010 om att svenska barnsexturister som utnyttjar barn i andra länder ska veta att han eller hon kan dömas för våldtäkt mot barn i Sverige.

Möjligheten att döma svenskar för barnsexturism har funnits sedan 1962, men lagen tillämpas sällan i praktiken. I början av förra året dömdes däremot en svensk barnsexturist i Kambodja till sex och ett halvt års fängelse. Han uppmärksammades senast i somras när han försökte muta sig fri.

Hjälp till att sprida brevet via Facebook och Twitter! Bli även medlem i Kims Facebook-grupp! Klicka här.

Sprid budskapet vidare!

Läs mer om kampanjen på www.supportkim.com.