För ECPAT är Barnkonventionen fullständigt grundläggande. Genom att Sverige 1990 undertecknat FNs Barnkonvention åtar vi oss att följa dess innehåll. För ECPAT är artikel 34 och även 35 viktigast. Där anges att medlemsstaterna ska skydda barn från att utnyttjas för sexuella handlingar. Detsamma gäller att utnyttjas i sexhandel eller barnpornografi. Definition av barn är alla under 18 år.

Barnkonventionen ger barnrättsorganisationer möjlighet att ställa krav på förändring. Detta  trots att konventionen inte är lag. Det finns till och med en kommitté som granskar hur länderna lever upp till Barnkonventionen, vilken är FNs Barnrättskommitté.

Nuvarande regeringen fick så sent som i år svidande kritik av kommittén för att inte ta barnsexturism på allvar. Den förra regeringen fick i sin tur kritik för en ofullständig barnpornografilagstiftning. Istället för att utgå från könsmognad vid bedömning av barnpornografiska bilder bör lagen utgå från en 18-årsgräns, konstaterade FNs Barnrättskommitté. Det är vad som nu återspeglas i förslaget till en reviderad lagstiftning som nyligen offentliggjordes. ECPAT och andra organisationer har aktivt drivit på för att anpassa lagen efter barns grundläggande rättigheter.

FNs Barnkonvention berör inte enbart barnrättsorganisationer i Sverige. Världen över arbetar ECPAT-organisationer mot barnsexhandel. Metoderna varierar från land till land beroende på den lokala situationen. Från svenskt håll arbetar ECPAT för att stävja efterfrågan – de köpare som göder sexhandeln med barn. I andra länder erbjuds rehabilitering och vård av offer. Gemensamt är att vi har Barnkonventionen som verktyg för att ställa krav och åstadkomma förändring!

Besök gärna www.levupptillbarnkonventionen.se.

Helena Karlén är generalsekreterare för ECPAT Sverige.

I juni kom Barnrättskommittén med sammanfattande kommentarer om vad Sverige måste förbättra för att leva upp till Barnkonventionen. I dokumentet uppmanas regeringen att öka arbetet mot barnsexturism. Däribland säkerställa systematisk insamling av information om övergrepp mot barn som begås utomlands, samt åtal och domar. Någon sådan samlad statistik finns inte idag.

Regeringen uppmanas även säkerställa att förövare som begått övergrepp mot barn utomlands åtalas och döms i Sverige, om de inte döms på plats. Den möjligheten har funnits sedan 1960-talet men utnyttjats endast vid ett ytterst fåtal tillfällen.

I slutet av september presenterade regeringen de sammanfattande rekommendationerna från Barnrättskommittén, och hur regeringen ser på dem. Socialdepartementets representanter gick igenom punkt för punkt och förde dialog med berörda organisationer. Onekligen ett trevligt initiativ från ett departement!

Men när socialdepartementet nådde fram till kommitténs anmärkningar om barnsexturism var det annorlunda. Departementets representanter konstaterade att några svenska initiativ mot barnsexturism inte fanns planerade, och att det är svenska barn som är socialdepartementets ansvarsområde.

Det är skrämmande hur tydligt socialdepartementet visar att offer för svenska barnsexturister inte är värda att prioritera. FNs Barnrättskommitté lär nog även i framtiden rikta kritik mot Sverige.

Helena Karlén är generalsekreterare för ECPAT Sverige.