EN BLOGG OM BARNSEXHANDEL

av ECPAT Sverige

Vi kan förändra att fruktansvärda övergrepp leder till böter

Banner_SopigStraffskala-1-720x213 (kopia)

Del två i miniserien här på bloggen handlar om FNs barnrättskommittés rekommendationer till Sverige som rör lagstiftningen. Är det verkligen rimligt att det som kallas för barnpornografibrott, ofta tusentals bilder och filmer på sexuella övergrepp på barn, straffas med bara böter?

Under sensommaren förra året gick vi ut med kampanjen #sopigstraffskala. En kampanj som uppmärksammade att böter är ett vanligt straff för många sexualbrott mot barn, vilket både ECPAT och barnrättskommittén kritiserat. Kommittén menar att straffen vid brottslighet där barn behandlas som handelsvaror för vuxnas sexuella önskemål måste stå i proportion till brottet, vilket böter inte gör. Vi håller med och är kritiska till att man i domstolspraxis väljer att använda sig av den lägre delen av straffskalan, ett typexempel är bedömningen av dokumenterade sexuella övergrepp på barn, sk. barnpornografi.

Varför är straffen så låga?

Att straffen för barnpornografibrott är oproportionerliga kan bero på flera saker. Dels så benämns inte brottet för vad det faktiskt är: sexuella övergrepp mot barn, som dessutom dokumenterats. I både svensk och internationell lagstiftning kallas det barnpornografi vilket både vi och svensk polis vänder oss mot. Det finns nämligen inget pornografiskt med ett övergrepp och det måste speglas också i lagstiftningen.

Det kan också till viss del bero på brottets placering i brottsbalken, vi hittar det i 16:e kapitlet som avser brott mot allmän ordning. Att producera material från ett sexuellt övergrepp på ett barn, att inneha, sprida och göra sådant material tillgängligt bedöms alltså inte som ett sexualbrott i svensk lagstiftning. Konsekvensen blir att det inte tas hänsyn till att brottet faktiskt har en målsägande, trots att brottsoffret sällan kan vara mer centralt än i det material som klassas som barnpornografiskt. Bilden är nämligen det mest centrala bevismaterialet för att ett sexuellt övergrepp mot ett barn faktiskt har begåtts, det har till och med fotograferats eller filmats. Trots detta döms förövaren inte för något annat än innehavet eller spridningen av själva bilden.

Att inneha ett par hundra bilder på barn som blivit utsatta för sexuell exploatering bedöms vara ett ringa brott. Ett ringa brott trots att det i dagens teknikbaserade samhälle inte går att ta bort en bild eller en film som ligger på nätet. Materialet finns på nätet för all framtid och kan dyka upp var som helst i världen. Ett ringa barnpornografibrott leder ofta till en bot, trots att barnet (det "icke-existerande" brottsoffret) ytterligare kränks varje gång materialet dyker upp i någon annans dator, telefon eller surfplatta.

Dessa två delar bidrar tillsammans till att alltför många av domsluten kring innehav eller spridning av sexuellt övergreppsmaterial på barn leder till ett bötesstraff eller bara ett strafföreläggande. En bot är och kommer alltid att vara en oproportionerlig värdering av brottets allvar och ytterligare en kränkning av barnet. I en artikel i Svenska Dagbladet i veckan kunde vi dessutom läsa att antalet anmälningar om dessa övergrepp ökar, samtidigt som det låga straffvärdet på brotten gör att brottet har en lägre prioritet hos polisen.

Hur kan vi förändra straffen för barnpornografi?

Sveriges regeringen måste agera utifrån den återkommande kritik som FN gett oss kring böter i straffskalan. En av de absolut viktigaste åtgärderna för att få ett bättre barnperspektiv i rättssalen och straff som motsvarar brottens allvar, förutom de vi precis nämnt, är att se till så att rättsväsendet vågar se på bevismaterialet som presenteras i rättssalen. Gång på gång får vi höra att domstolen inte ens tittat på övergreppsmaterialet - barnpornografin. Istället har en bett om en beskrivning av innehållet från åklagaren.

Ingen kan egentligen klandra domarna för att inte orka bevittna materialet, det är fruktansvärda övergrepp att bevittna, men det är inte hållbart. Vi måste därför ge rättsväsendet utbildning och kunskap så att de orkar se bevismaterialet på något av de vidrigaste brotten som finns. Om det hände, skulle alla bötesstraff troligen försvinna illa kvickt.

#BARNPORNOGRAFI #BÖTER #FN BARNRÄTTSKOMMITTÉ #RÄTTSVÄSENDET #SEXUALBROTT MOT BARN #SOPIGSTRAFFSKALA
0
Kategorier: Barnsexhandel Lagstiftning Barnkonventionen FNs kritik Kampanjer #SopigStraffskala

Kan du se de försvunna barnen i ögonen Stefan Löfven?

Ensamkommande flyktingbarn försvinner i migrationsprocessen

För tretton år sedan hävdade vi att det var ungefär lika lätt att kvittera ut ett flyktingbarn som att hämta ut ett paket på Posten. 2002 försvann 48 flyktingbarn spårlöst.

1998 försvann 34 flyktingbarn.

1999 försvann 53 barn.

2000 försvann 51 barn.

Då, precis som nu, löper dessa barn en risk att falla offer för människohandel och sexuell exploatering.

Sedan år 2000 har ytterligare 1 465 barn försvunnit och ingen myndighet letar efter barnen och ingen mynidghet tar ansvar. Igår publicerade DN ett reportage från ett transitboende i Sigtuna dit många ensamkommande flyktingbarn kommer. Sigtuna har också flest antal avvikande barn, sedan 2010 har 174 barn försvunnit spårlöst.

Polisens presstalesman i Stockholm, Kjell Lindgren, säger till DN:

Om vi vet var vi ska leta, så är det klart att vi undersöker det. Men om vi inte har något sökområde blir det svårt. Var ska vi leta?

DNs reporter frågar också Anna Giertz på Socialstyrelsen hur en ska hitta barn som ingen letar efter?

Ja, precis, det är en bra fråga. Det går inte helt enkelt, svarar hon.

Vi kan inte nöja oss med flyktiga svar och att myndigheter bollar frågan mellan sig. Tiden går och fler barn försvinner. Vi behöver långsiktiga strategier för att motverka denna ytterst allvarliga brottslighet. Vi måste säkerställa att myndigheter samarbetar och tar ansvar med barnets bästa i fokus. Vi behöver dessutom bättre, regelbunden och mer samordnad statistik rörande misstänkt människohandel med barn, för att vi ska förstå hur stort problemet egentligen är och för att rätt resurser ska tillsättas.

Tills dess ställer vi oss samma fråga som för tretton år sedan:

Kan du se dem i ögonen och förneka att barnsexhandel existerar i vårt land? Kan Stefan Löfven göra det?

#DN #ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN #FÖRSVUNNA BARN #MÄNNISKOHANDEL #MIGRATIONSPROCESSEN #SEXUELL EXPLOATERING #FLYKTINGAR
0
Kategorier: Barnsexhandel Trafficking / människohandel

Barnens rättsliga skydd försämras när barnets kroppsutveckling är avgörande

Man friad för våldtäkt mot barn

En 13-årig flicka är på rymmen från ett familjehem. Utan pengar, telefon eller någonstans att bo sitter hon ensam på en bänk när hon träffar på en 27-årig man. Mannen bor i huset intill och bjuder in henne till sig, där han våldtar henne. Han åtalas för våldtäkt mot barn men frias i två instanser – för hur skulle han kunna veta att en person med en så pass utvecklad kropp var under 15 år?

Både tingsrätten och hovrätten har fastslagit att det förekommit samlag, men mannen har friats då det inte går att bevisa att han kände till barnets ålder. För att kunna dömas för våldtäkt mot barn måste det ha förekommit samlag, målsäganden måste vara under 15 år och den tilltalade måste ha vetat att personen var under 15 år, eller haft skälig anledning att anta det.

För att avgöra om någon haft skälig anledning att anta att någon är under 15 år så utgår rätten dels från barnets kroppsutveckling och dels från omständigheterna i övrigt. Så som bedömningen har gjorts i det här fallet, och i många andra, så krävs det att barnet inte genomgått pubertetsutveckling för att kroppsutvecklingen ska ge den misstänkte skälig anledning att anta att det är ett barn under 15 år.

I praktiken sker pubertetsutvecklingen, speciellt för flickor, ofta långt innan 15 års ålder. Det betyder att ett välutvecklat barn som blivit utsatt för sexuella övergrepp får ett sämre rättsligt skydd än ett barn som utvecklas senare. Rätten kan också ta hänsyn till andra omständigheter som till exempel hur barnet pratar och vilket uppträdande hen har.

Att rätten tittar på variabler som kan variera så stort mellan olika barn ger ett försämrat rättsligt skydd, vilket vi inte kan acceptera.

I det här fallet har flickans advokat Göran Landerdahl överklagat till Högsta domstolen, om de prövar fallet på nytt så kan HD ge vägledande praxis för frågan om hur oaktsamhetsrekvisitet, dvs hur oaktsam förövaren varit gentemot barnets ålder, ska ska tolkas i dessa fall. Det behövs, än så länge finns bara hovrättens tolkningar som är uppenbart bristfälliga. Om HD inte tar upp fallet igen så kommer troligtvis nästa fall att se likadant ut, och den del av lagstiftningen som är menad att skydda våra barn får motsatt effekt.

Som flickans advokat också påpekar: en kan fråga sig vilka krav vi ska ställa på den som begår brottet. Om den vuxne misstänker att barnet är mellan 15 – 17 år som i detta fall, är det då inte rimligt att ansvaret läggs på den vuxne att försäkra sig om att barnet inte är under 15?

#VÅLDTÄKT MOT BARN #ÅLDERSREKVISIT #PUBERTETSUTVECKLING #GRÅZONER
0
Kategorier: Barnsexhandel Våldtäkt mot barn Lagstiftning

SPRID MER KUNSKAP

Genom att gilla och dela vår sida och våra inlägg i sociala medier hjälper du oss att få fler att se brottsligheten vi arbetar mot.

ANMÄL DIG TILL VÅRT NYHETSBREV

Få de senaste nyheterna från oss!