En blind fläck?

Cecilia Englund är författare till Brå-rapporten ”The Organisation of Human Trafficking – A Study of Criminal Involvement in Sexual Exploitation in Sweden, Finland and Estonia”.

Vem är offer för människohandel för sexuella ändamål i Sverige? Den bild som många får på sin näthinna när de tänker på människohandel är förmodligen en flicka eller ung kvinna som tvingas in i sexhandeln. Många ser säkert flickan i Lilja Forever framför sig. Det är också den bild som medier ofta kablar ut, men den kommer också från myndighetshåll. Det är nog få som tänker sig män eller pojkar utsatta för människohandel.

Det här avspeglas även i den information som finns när det gäller människohandel för sexuella ändamål. Alltså den som finns. För det är inte mycket. Vi vet inte mycket om omfattningen och har förmodligen inte en helt klar bild över vilka som är offer. Polisens uppgifter visar att det är mest kvinnor och en del minderåriga som hamnar i människohandlarnas klor för ändamålet att säljas på den svenska sexmarknaden. Majoriteten är vuxna kvinnor och av de minderåriga som förekommer är de flesta mellan 15-17 år. I ungefär hälften av domarna gällande människohandel och människohandelsliknande brott förekommer det minderåriga.

Det finns nästan ingen information om yngre barn. Inte heller något om att män eller pojkar skulle vara utsatta. I Norge däremot har det förekommit uppgifter om att nigerianska män kommit på samma sätt som de nigerianska kvinnorna och att de med samma metoder tvingats att utföra sexuella tjänster på de norska gatorna.

Vad beror det här på? Kan det betyda att det endast är kvinnor och flickor som är offer för den svenska sexindustrin eller finns det marknader som är osynliga för de svenska aktörerna – framför allt polis och socialtjänst?

Det kan finnas flera olika förklaringar. Det kan delvis bero på att det finns s k blinda fläckar, att det finns andra marknader, men att man inte ser tecknen på samma sätt som när kvinnor och unga kvinnor/flickor är offer för människohandel. Det sa en av de poliser som intervjuades i Brå-studien om människohandel för sexuella ändamål i Sverige, Finland och Estland.

En annan förklaringsmodell är att man inte kommer åt vissa marknader. Det är mer fallet när det gäller män som säljer sex till män, men även där skulle minderåriga kunna förekomma. De aktörer som arbetar mot prostitution känner inte till och har framför allt inte tillgång till de arenor där försäljningen av sexuella tjänster sker. Dessutom finns en annan diskussion när det gäller manlig prostitution, till skillnad från den som involverar kvinnor och flickor. Manlig prostitution antas handla mer om fri vilja och inte så mycket om maktperspektiv som den kvinnliga. Män ses inte som offer.

När det gäller minderåriga kan också de kriminella ha lärt sig av tidigare misstag – i och med att människohandel är så svår att bevisa när det gäller kvinnor över 18 år. Det framkom i Brå-studien att vissa kriminella som höll på med människohandel inte ville ha minderåriga även om de föredrog de unga kvinnorna som var mer attraktiva för sexköparna.

Socialtjänst och polis har visat sig arbeta mycket effektivt för att motverka människohandel för sexuella ändamål, speciellt i storstadsregionerna. Ändå säger alla att det förmodligen kan finnas ett oändligt mörkertal och man inte vet omfattningen. Skulle det kunna innebära att vissa marknader förblir oupptäckta? Och att vissa offer aldrig kommer till känna?
Cecilia Englund är författare till Brå-rapporten ”The Organisation of Human Trafficking – A Study of Criminal Involvement in Sexual Exploitation in Sweden, Finland and Estonia”.