Människohandel och barnsexturism – två sidor av samma mynt

Aftonbladet uppmärksammar idag den 36-årige svensk som greps 12 juni misstänkt för övergrepp på barn i Thailand. Han riskerar nu upp till 20 års fängelse om hans döms. Mannen är den fjärde som gripits på kort tid misstänkt för barnsexbrott utomlands. Gripandena ställer frågor hur brottsområdet ska hanteras.

På ECPAT menar vi att barnsexturism, vid sidan av polisen, måste vara ett ansvarsområde för regeringen. Tyvärr har ECPAT mötts av kommentarer att allt inte kan lösas politiskt. Istället ska frivilligorganisationer engageras. Därtill finns ju ett samarbete mellan ECPAT och reseindustrin. Räcker inte det?

Nej det gör det inte. Precis som att människohandel är ett prioriterat område inom politiken, med ett statsråd som har ansvar, bör även barnsexturism få samma prioritet. Det inkluderar att lyfta upp frågan på den europeiska dagordningen i och med ordförandeskapet i EU, vilket är planerna med människohandel.

Det handlar trots allt om samma slags problematik men där offren vid människohandel förs till Sverige för att säljas på den svenska sexmarknaden, medan förövaren vid barnsexturism begår övergrepp utomlands.

I båda fall utsätts barn för svenska sexköpare. Men varför blir inte barnsexturism föremål för samma politiska åtgärder?

Läs även ”FNs Barnrättskommitté vill se svenska åtgärder mot barnsexturism”.