De senaste månaderna har två Internetsidor uppmärksammats som hänger ut dömda sexualbrottslingar med namn och adress. Nu uppmärksammar Radio Netherlands Worldwide en liknande holländsk sajt som hänger ut pedofiler. Den holländska sajten har resulterat i fönsterkrossning mot en av de uthängda, och dödshot mot en annan.
Händelserna har lett till att det obskyra holländska partiet Party for Neighbourly Love, Freedom & Diversity (PNVD) har fått luft under vingarna och polisanmält sajten. PNVD vill legalisera innehav av barnpornografi och sänka åldern för sexuellt självbestämmande till 12 år. Partiet anser även att ungdomar från 16 år och uppåt ska få vara med i pornografiska filmer och prostituera sig.
Men det tragiska är även våldet i kölvattnet av de holländska uthängningarna. I Sverige har det hittills inte gått så långt, däremot har uppmärksamheten riktats mot en uthängning där en oskyldig person utmålades som barnvåldtäktsman.
Både våld och felaktiga anklagelser blir lätt konsekvensen när privatpersoner upprättar digitala skampålar. Och frågan är vem som vinner på uthängningarna? Det må så vara att de uthängda har begått ohyggliga brott, säkerligen en del mot barn och ungdomar under 18 år, med stora trauman bland offren som följd.
Men ska sådana brott förebyggas så måste personer i riskzonen för att begå sexuella övergrepp kunna erbjudas hjälp. Uthängningar medför sannolikt att dessa personer snarare väljer att hålla tyst om sina problem. Uthängningarna minskar därmed inte antalet övergrepp som begås.
Och vad finns det för incitament för dömda brottslingar att genomgå vårdprogram vars syfte är att förhindra återfall och ytterligare övergrepp, om personen ändå blir uthängd på nätet? Det försvårar onekligen processen, något som Bengt Jarl, psykolog på rättspsyk påpekar i Sundsvalls Tidning idag och som Elisabeth Kwarnmark, chefspsykolog och samordnare för kriminalvårdens sexualbrottsprogram, påpekat tidigare i Göteborgs-Posten.
För personer som begått sexualbrott mot barn bör receptet vara straff i kombination med vård, ej digitala skampålar.
Jan M. om 
Rebecka H om
The problem is that ECPAT is working against an tide of infantilization. A tide in the western world. Most of the european countries have lost the cultural compass that is necessary to make people grown ups. Everybody share the same culture of banality, adults and children alike. The corrosive effects of cultural relativism are destroying the family-structure and the dignity of the human. It is a feel-good culture that is the norm, and it causes problem.
ECPAT need a lot of support, but the whole western world needs to find their compass again.
There is a right and wrong.