De här störda individerna går det nog inte att ändra på. Men genom en förändrad lagstiftning så råder det inte längre några tveksamheter i våra domstolar när det gäller barnens ”ansvar” vid övergrepp. Tack var lagstiftningen så behöver inte barnen uppleva något personligt ansvar för det dom blivit utsatta för och som förövarna tyvärr allt som oftast belastat de våldtagna barnen med. Det blir således inte ett dubbelt trauma för de utsatta barnen där de först känner skuld och skam för övergreppen och sedan i domstol lastas för att de inte gjort motstånd. Numera är det enbart den vuxnes ansvar. Oavsett om förövaren använt våld, hot, övertalning eller mutor så har barnets agerande inget med de sexuella övergreppen att göra.

Samma utgångspunkt borde ligga till grund för en lagstiftning mot grooming. Idag vet vi inte hur många barn som ”övertalats” att ”ställa upp” mot någon form av ersättning. Men man vet att de här barnen bär på oerhörda skuld och skamkänslor. Just för att de ”låtit sig” övertalas eller mutats till att antingen posera eller träffa förövaren och sedan blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Det finns inga genvägar för att komma tillrätta med det här växande problemet. Det är bara genom lagstiftning vi med krafttag kan förebygga de här brotten mot barn. Då menar jag naturligtvis inte att föräldrar, skola och samhälle INTE ska informera och sprida kunskap eller åtsidosätta sina skyldigheter gentemot barn.

Men när det gäller att komma åt förövarna så hjälper inte enbart information till barnen. Det behövs en lagstiftning.

Det finns ett högst aktuellt exempel på hur den störda vuxna fråntar sig sitt ansvar. Se bara på den så kallade Alexandramannen. Om någon såg intervjun med honom på tv (varför fick bara han komma till tals…varför intervjuade man inte hans offer?) så fritog han sig allt ansvar. Han la skulden på varje enskilt barn han våldtagit genom att hävda att han ”betalat för sig”.

Denna cyniska inställning är han nog inte ensam om bland förövarna. Men genom att samhället via lagstiftning markerar att detta inte är barnens ansvar och att skulden inte ligger på dem oavsett om de mutats eller hotats så försvåras inte bara för vuxna att ta sexuell kontakt med barn utan man avlastar de redan mycket skuldtyngda och sexuellt utsatta barnen. Oavsett hur övergreppen gått till så är det ALLTID den vuxnes ansvar.

Att INTE lagstifta mot grooming är samma sak som att stillatigande sitta brevid och se på när barn förbereds för sexuella övergrepp genom grooming. Att inte lagstifta är samma sak som att lägga det totala ansvaret på minderåriga barn. Att INTE lagstifta är samma sak som att låta bli att förebygga sexualbrott mot barn. Det finns helt enkelt inga rimliga skäl till att INTE lagstifta mot grooming.

En höjning av lovlighetsåldern till 20 skulle jag välkomma i kampen mot pedo/hebefilerna.

Sen det här med skamliga förslag överlag förekommer ju faktiskt även i riktiga livet, på nätet känner man sig kanske lite anonymare och vågar mer? Å andra sidan är det kanske lättare att ignorera skamliga förslag på nätet med?

Man ska nog ta siffran 6 av 10 med en nypa salt, men i övrigt håller jag med dig.