Svenska Dagbladet uppmärksammar idag s k grooming där vuxna söker kontakter med barn och ungdomar i sexuella syften på nätet. En ny undersökning via Ungdomsbarometern visar att drygt 6 av tio av tillfrågade tjejer mellan 15 och 18 år har utsatts för oönskade sexkontakter. Det är dock oklart hur många av dem som tagit kontakt som varit vuxna.
Däremot ställde Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) 2005 enkätfrågan ”Har någon person som du inte känner och som du tror eller vet är vuxen kontaktat dig via internet med sexuella förslag de senaste tolv månaderna?” Omkring 40 procent svarade ja.
Ett numera ökänt exempel på grooming är den så kallade Alexandramannen som dömdes 2007 till ett långt fängelsestraff för övergrepp på ett stort antal flickor som han fått kontakt med via nätet. För att försöka råda bot på problemet kommer en ny lagstiftning att föreslås eftersom nuvarande lagstiftning visat sig vara otillräcklig. Men mer än så behövs. För det första behöver föräldrar sätta sig in i hur barnens och ungdomarnas Internet fungerar. Vilka sajter finns de egna barnen på, hur fungerar det och vad gör man där?
Först med den kunskapen i bakfickan blir det verkligt fruktsamt att diskutera faror på nätet. Låt därför de egna barnen guida genom cyberrymden och för samtidigt en dialog. Det finns dessutom bra exempel på föräldrar som skaffat egna konton på samma community som sina barn, för att på så sätt lära sig mer. Som en sidoeffekt har en del fått bättre kontakt med sina barn och deras kompisar.
Det behövs även diskussioner mellan lärare och elever inom skolvärlden som en naturlig del av undervisningen. Förslagsvis några få timmar på ett år där diskussioner handlar om ganska grundläggande frågeställningar. Till exempel om modellagenturer söker modeller på community-sajter för ungdomar? Nej, det är inte särskilt sannolikt. Men tidvis luras barn och ungdomar med erbjudanden som i vuxnas öron låter på tok för bra för att vara sanna, vilket de även är.
Grundinställningen bör alltså vara att barn och ungdomar är experterna. Se dock till att kombinera deras upptäckarlust på nätet med en god portion sunt förnuft. Verkar ett erbjudande för bra för att vara sant? Ja, då är det nog det.
Ladda ner ECPATs material om säkert surfande.
Jan M. om 
Rebecka H om 
Arne Roos om
Förjävligt när snuskgubbar jagar unga tjejer (och pojkar) på nätet.
Sen det här med skamliga förslag överlag förekommer ju faktiskt även i riktiga livet, på nätet känner man sig kanske lite anonymare och vågar mer? Å andra sidan är det kanske lättare att ignorera skamliga förslag på nätet med?
Man ska nog ta siffran 6 av 10 med en nypa salt, men i övrigt håller jag med dig.
Förjävligt rent ut sagt hur tjejer och kvinnor ska bli utsatta för äckel.
En höjning av lovlighetsåldern till 20 skulle jag välkomma i kampen mot pedo/hebefilerna.
Vuxna som föripger sig sexuellt på barn skyller inte allt för sällan detta på barnen. ”barnet gjorde inte motstånd, skrek etc etc” och därmed fråntar tar de sig allt ansvar och skuldbelägger barnet för övergreppen.
De här störda individerna går det nog inte att ändra på. Men genom en förändrad lagstiftning så råder det inte längre några tveksamheter i våra domstolar när det gäller barnens ”ansvar” vid övergrepp. Tack var lagstiftningen så behöver inte barnen uppleva något personligt ansvar för det dom blivit utsatta för och som förövarna tyvärr allt som oftast belastat de våldtagna barnen med. Det blir således inte ett dubbelt trauma för de utsatta barnen där de först känner skuld och skam för övergreppen och sedan i domstol lastas för att de inte gjort motstånd. Numera är det enbart den vuxnes ansvar. Oavsett om förövaren använt våld, hot, övertalning eller mutor så har barnets agerande inget med de sexuella övergreppen att göra.
Samma utgångspunkt borde ligga till grund för en lagstiftning mot grooming. Idag vet vi inte hur många barn som ”övertalats” att ”ställa upp” mot någon form av ersättning. Men man vet att de här barnen bär på oerhörda skuld och skamkänslor. Just för att de ”låtit sig” övertalas eller mutats till att antingen posera eller träffa förövaren och sedan blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Det finns inga genvägar för att komma tillrätta med det här växande problemet. Det är bara genom lagstiftning vi med krafttag kan förebygga de här brotten mot barn. Då menar jag naturligtvis inte att föräldrar, skola och samhälle INTE ska informera och sprida kunskap eller åtsidosätta sina skyldigheter gentemot barn.
Men när det gäller att komma åt förövarna så hjälper inte enbart information till barnen. Det behövs en lagstiftning.
Det finns ett högst aktuellt exempel på hur den störda vuxna fråntar sig sitt ansvar. Se bara på den så kallade Alexandramannen. Om någon såg intervjun med honom på tv (varför fick bara han komma till tals…varför intervjuade man inte hans offer?) så fritog han sig allt ansvar. Han la skulden på varje enskilt barn han våldtagit genom att hävda att han ”betalat för sig”.
Denna cyniska inställning är han nog inte ensam om bland förövarna. Men genom att samhället via lagstiftning markerar att detta inte är barnens ansvar och att skulden inte ligger på dem oavsett om de mutats eller hotats så försvåras inte bara för vuxna att ta sexuell kontakt med barn utan man avlastar de redan mycket skuldtyngda och sexuellt utsatta barnen. Oavsett hur övergreppen gått till så är det ALLTID den vuxnes ansvar.
Att INTE lagstifta mot grooming är samma sak som att stillatigande sitta brevid och se på när barn förbereds för sexuella övergrepp genom grooming. Att inte lagstifta är samma sak som att lägga det totala ansvaret på minderåriga barn. Att INTE lagstifta är samma sak som att låta bli att förebygga sexualbrott mot barn. Det finns helt enkelt inga rimliga skäl till att INTE lagstifta mot grooming.
Med en nypa salt? Som tjej som varit aktiv på nätet sedan hon var tolv år gammal måste jag nog säga att den siffran snarare är en underdrift…