Professor Christian Diesens uppmärksammade rapport om ärenden som gäller sexuella övergrepp mot barn utomlands inger oro. Oro därför att utredningen pekat på att det inte verkar bli något av anmälningar om sådana övergrepp. Förundersökningarna läggs mer eller mindre slentrianmässigt ner. Det synes saknas ”go for it”, ”sisu” eller vad du vill kalla det hos många svenska åklagare och utredningsmän hos polisen i just denna typ av ärenden. Och någon förbättring syns heller inte i horisonten.
Inspiration från brittiska brottsbekämpande myndigheter är att rekommendera. Där har nyligen ett samarbete mellan brittisk och thailändsk polis lett till att två brittiska medborgare kunnat gripas misstänkta för övergrepp mot barn i Thailand.
Särskilt glädjande är att ta del av ett uttalande i positiv framåtsyftande anda med klar brittisk accent: ”The U.K. and Thailand may have different legal systems and law enforcement practices, but we share a clear, joint commitment: to prevent harm to children.” Så klart och så självklart.
I Sverige hörs också många vackra ord om vikten av samarbete i alla möjliga former för att komma till rätta med problemen. Lite mer av handling vore på sin plats. Om jag får be. Eller, kanske, för att få internationell genomslagskraft: more action, please.
Comments are closed.





