Researrangörerna bör dra lärdom av den senaste tidens kritik

Under den gångna veckan presenterade Swedwatch och Fair Trade Center en granskningsrapport över de svenska researrrangörernas arbete kring de sociala problem som uppstår till följd av den kraftigt ökade turismen. Rapporten är ett resultat av två fältstudier; Thailand och Brasilien.

Det digra dokument som dessa två ideella organisationer presenterade tar upp en stor mängd olika sociala problem till följd av den snabbt växande turistsektorn. Allt från låga löner och dåliga arbetsförhållanden för arbetare i turistindustrin till problem med en omfattande prostitution. Att både Thailand och Brasilien är länder med stora problem med prostitution känner vi till. Vi vet också att en utbredd prostitution även drar med sig barnsexhandel.

I stort kan man konstatera att rapporten tyvärr visar på att de svenska researrangörerna inte har gjort mycket för att ta socialt ansvar för sina verksamheter. Ett glädjande undantag är Uppförandekoden mot barnsexturism som researrangörerna skrev på för cirka tio år sedan. Dock så finns det brister inom detta område också.

Av rapporten framgår det att det är lite si och så med implementeringen av Koden. Som jag tidigare har kontaterat är detta den enskilt största utmaningen för Koden. Kontrollen av efterlevnaden är idag ytterst sparsam då resurser saknas för bland annat oberoende inspektionsresor.

Rapporten pekar på att sexhandeln med barn, precis som vuxenprostitutionen, stöds och bedrivs av diverse kriminella gäng som inte sällan inkluderar människor inom olika myndigheter och inom polisen.

Som en del av granskningen har man ringt upp ett antal hotell i Thailand som används av de stora svenska researrangörerna Fritidsresor, Ving och Apollo. På frågan om det gick bra att ta med en ”girl” på rummet svarar alla att det är OK. Några vill ta ut en extra kostnad vilket i detta sammanhang kan betraktas som koppleri. Något enstaka hotell säger att man gör en id-kontroll på den ”girl” man vill ha med på rummet.

I intervjuer med personal på hotellen framkommer att det finns mycket vaga uppfattningar om hur de skall agera om de misstänker att barn blir utsatta för övergrepp på hotellet.

Min förhoppning är att branschen drar lärdom av denna rapport och inte bara ser till att efterlevnaden av Koden kraftigt förbättras, utan också ser till att implementera system och policies för att motverka de sociala problem som bland annat svensk turism för med sig i andra länder. Här ligger till exempel klädbranschen före. Något som de stora researrangörerna borde ta lärdom av.

Didrik von Seth har mer än 25 års erfarenhet i ledande befattningar inom reseindustrin. Under sin tid i Fritidsresegruppen var han drivande i företagets undertecknade av Uppförandekoden för researrangörer år 1997. Koden, som ställer krav på att researrangören aktivt motverkar barnsexturism, har senare undertecknats av mer än 600 företag runt om i världen och omfattar därmed över 30 miljoner resenärer årligen. Didrik von Seth låg som VD även bakom Resfeber.se’s utveckling till den ledande nätarrangören i Skandinavien. Didrik är sedan våren 2008 ledamot i Ecpat Sveriges styrelse.