Skolan måste ta ansvar för grooming

En ly lag om så kallad grooming, vuxnas försök att förföra barn och ungdomar via nätet, dröjer åtminstone fram till 2009.

Lagen är onekligen viktig. Nästan varannan 15-årig flicka har enligt Brottsförebyggande Rådet blivit kontaktade på Internet i sexuella syften av någon de tror eller vet är vuxen. Ett välkänt exempel är den så kallade Alexandramannen som begått övergrepp på ett stort antal flickor som han förfört via nätet.

Det räcker dock inte enbart med lagstiftning. Under många år har ECPAT Sverige och andra barnrättsorganisationer försökt få Skolverket och Myndigheten för Skolutveckling att ta sig an problemet. Det som behövs är diskussioner tillsammans med barn och ungdomar hur de skyddar sig.

Det handlar om tämligen grundläggande frågeställningar: Söker modellagenturer efter modeller på community-sajter för ungdomar? Nej, det är inte särskilt sannolikt. Men likväl luras barn och ungdomar med erbjudanden som i vuxnas öron låter på tok för bra för att vara sanna, vilket de även är. Diskussioner om ungdomarnas Internet skulle med lätthet kunna föras som en del av skolans undervisning, låt oss säga under två timmar per år för varje klass.

Intresset från skolmyndigheterna har tyvärr varit lågt. Informationsinsatser har som mest sträckt sig till tidsbegränsade kampanjer och på utbildningsdepartementet konstateras att de sannolikt inte kan göra något.

I brist på verkliga initiativ har frågan snarare bedrivits av frivilligorganisationer som gjort skolans jobb. Det har bland annat inkluderat föreläsningar land och rike runt, spridning av information till elever och försök att intressera lärare. Så har det sett ut under många år.

ECPAT föreläser numera sällan om säkerhet på nätet. Våra sju medarbetare kan inte axla skolans ansvar. Det eviga kampanjandet måste få ett slut och ersättas med ett långsiktigt förebyggande arbete inom skolan. Kunskapen om den allvarliga situationen på nätet finns. Nu saknas bara viljan.